Tänk att en vecka kan gå så fort! Redan tillbaka, välmarinerad i rosé, efter strålande dagar i solen. Mina farhågor visade sig helt obefogade, varje dag bjöd på strålande sommarväder och vi hade överhuvudtaget inte användning för vare sig långbyxor eller extra tröja. Första besöket i svärföräldrarnas blivande hemvist i Spanien gav faktiskt mersmak, tack och lov inte så "costa-del-soligt" som jag hade trott utan mer som en spansk by som råkade ligga placerad på stranden. Gamla stan klättrade uppför berget och de smala gränderna var belagda med vita och svarta runda stenar som bildade vackra mönster. En bit upp, med storslagen utsikt över den vilande labradoren, hästskobukten och bergen i bakgrunden ligger det ruckel som förhoppningsvis inom kort kommer förvandlas till en inredningsdröm a lá svärmor. Dock med gamla blommiga soffor och lite annat från vinden hemma eftersom svärfar har svurit på att INGET NYTT skall inhandlas, ha, vi får väl se vem som tar hem den fighten :)
Veckan innebar bad i havet, dock försiktiga sådana av Fröken Leffler som trots sina nya sköldpaddspuffar, hade lite svårt att balansera i vågorna som drev in mot stenstranden. Med utflykter till Granada och Alhambra och till Almonécar med mycket annat blev dock tiden på stranden ganska knapp vilket passade oss ganska bra. Allt rosévin ackompanjerades av musslor, räkor, bläckfisk och annat, tror att jag bara åt kött en dag på hela veckan (förutom all serranoskinka jag har svullat i då förstås :)
Fröken Leffler har varit lycklig att få tillbringa mycket tid med farmor och har även fått mängder av uppmärksamhet och mängder av beröm från hela gänget som var med nere. Är fortfarande fascinerad över hur mycket människor av det äldre gardet tål! Jisses, hade jag hängt med i deras tempo hade jag inte bara varit marinerad, jag hade varit självantändlig.
Nu, åter i jobb.
Dagbok över min dotters liv samt allmänna tankar och funderingar kring livet i övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar