Snart semester!

Inte var det länge sedan jag hade semester och föräldraledigt men ändå... kan knappt vänta till att denna dag kommer till ett slut! Upp som en sol och ned som en pannkaka, tja va kan man väl annat göra än att skratta åt eländet. Ibland undrar jag hur det kunde bli så här, alla ambitioner, förväntningar och tron på sig själv och sin egen förmåga "pooff" så enkelt, så bara borta. Tänker ibland på hur en enda kommentar kan krossa förutsättningarna för en hel dag, är jag verkligen så lite värd? Är det jag tror och tycker bara att anse som oväsentligheter som kan behandlas med en klapp på huvudet? Jaja, efter regn kommer solsken brukar det heta och på söndag...då kommer solen rent bokstavligt tillbaka till mitt liv! Annars har jag min älskade solstråle hemma som kan få mig att skratta bara genom ett litet ord eller en liten grimas. Tack för att du finns hos mig!