Mello

Mello har varit på Fröken Lefflers näthinna och trumhinna och hjärnhinna i ett antal veckor. Slutresultatet blev ett totalt sammanbrott när hon insåg att Sean Banan inte vann! Verkar inte som att Robin har vunnit min dotters hjärta. Däremot, något förvånande men glädjande för hennes älskade far: härom kvällen, några toner in på någon obskyr dänga vrålar dottern ut i bilen: "HÖJ DET ÄR RALF" dessutom på bredaste göttebosska :) japp, den satt gött!

Busy bee

Måste bara få ner en annan skojig kommentar från dottern innan den faller i glömska! I helgen outsourcade vi vår dotter till farmor och farfar, ny diskbänk monterades, undertecknad gick på stan själv en hel dag, låter kanske underbart men för en som tycker shopping blir tristare och tristare för varje år var det framåt slutet av dagen mest en plåga. Avslutade dock dagen med en föreställning av och med Gustafsson och Schyffert, kul men lite kort och god middag på Hos Pelle.

MEN, det var inte det inlägget skulle handla om...

Normala helgmorgnar vaknar fröken Leffler någon gång runt sju men inte i lördags, då slog hon upp ögonen redan kl. sex, vände sig mot sin farmor som sov gott, ruskade liv i henne och lät meddela "farmor, idag har vi mycket att göra!". hahahaha, hon håller dom kort den lilla damen! Dagen avslutades sedan med att Fröken Leffler inte bara blev lite ledsen när Sean Banan missade vinnarplatsen, hon BRÖT IHOP fullständigt :) farmor och farfar fick samla ihop spillrorna och bädda ner det lilla livet i sängen omedelbums!

"Du har kollegor"

Händelse utspelad runt middagsbordet: Fröken Leffler berättar om hur hennes dag varit, vad hon och hennes dagiskompisar haft för sig och något av det hon berättar väcker ett gammalt minne till liv hos hennes far... han kontrar med att berätta en anekdot från när han var liten och vad han och hans klasskompisar hade haft för sig. Fröken Leffler tystnar först och sedan brister hon ut i ett rungande gapskratt... noterat att vi ser ut som fågelholkar inför reaktionen i ca två sekunder innan förklaringen levereras i form av ett: "men pappa du har ju inte klasskompisar, du har ju kollegor" ATT VI INTE DOG!! Hello midlifecrises! Japp, klart det är fullkomligt oförståeligt för en fyraochetthalvtåring att förstå att hennes far varit något annat än en som jobbar med datorn på kontor!