"Du har kollegor"

Händelse utspelad runt middagsbordet: Fröken Leffler berättar om hur hennes dag varit, vad hon och hennes dagiskompisar haft för sig och något av det hon berättar väcker ett gammalt minne till liv hos hennes far... han kontrar med att berätta en anekdot från när han var liten och vad han och hans klasskompisar hade haft för sig. Fröken Leffler tystnar först och sedan brister hon ut i ett rungande gapskratt... noterat att vi ser ut som fågelholkar inför reaktionen i ca två sekunder innan förklaringen levereras i form av ett: "men pappa du har ju inte klasskompisar, du har ju kollegor" ATT VI INTE DOG!! Hello midlifecrises! Japp, klart det är fullkomligt oförståeligt för en fyraochetthalvtåring att förstå att hennes far varit något annat än en som jobbar med datorn på kontor!