Minnet

Ett gott minne är en gåva och ett gissel, vilket min dotter efter hand kommer att bli varse om. Det börjar nämligen bli tydligt att även om hon fått sin fars mun och naglar och troligtvis även stortår så har hon berikats med mitt minne. Små saker som har hänt och som passerat relativt obemärkt kan hon påminna en om, det kan vara något man lovat och sedan glömt, det kan vara en berättelse om någon eller något, en händelse hon varit med om som involverar andra personer och som tydligen har gjort intryck. Man upphör aldrig att förvånas! Det kan komma från den lilla vackra munnen " men det var ju när vi gjorde det och det med den och den, det vet du väl mamma" och jag bara baxnar, hur kan hon komma ihåg det var ett halvår sen, eller ibland nästan ett år sen.

Ibland är jag medveten om att vissa minnen har jag försökt bättra på och upprätthålla, tex minnen från vår Kenya-resa då hon bara var 1 1/2 och inte kan ha några egna minnen ifrån men där vi ibland berättar och visar bilder för att hon ändå skall ha med sig resan i livet. Dock är detta inte fallet i alla lägen :)

Ett intressant exempel, häromdagen frågade Fröken Leffler, rakt från ingenstans "mamma du vet alla godispåsar jag får på kalas och som du säger att jag får äta upp resten sen, en annan dag, vad gör du med dom, varför får jag aldrig äta upp dom?" Oj, rätt i krysset, trodde jag att hon glömt... men icke... senaste kalaset hon var på var i januari. Usch, vit lögn, "glömde, det blev gammalt och fick slängas" ungefär så, fast lite sant oxå fast oxå lite sant att hennes godisråtta till mor ibland har snattat ur hennes påse...

Första vattenkriget

Kan vara så att en röd tråd genom många av dessa inlägg stavas "första"... Igår var det dags för ett nytt första med efterföljaren vattenkrig. Jag missade denna kamp utan hörde helt plötsligt fröken Lefflers ljuva stämma i hallen - "mamma, jag måste byta kläder, kall.." där står hon, plaskvåt från hårtofsen till strumporna! Som den ömma moder jag är utropade jag förskräckt "Men vad har hänt??"Lyckligt spricker hon upp i ett stort leende och utbrister "vi har haft vattenkrig och V sprutade massor med vatten på oss.." Enligt uppgift från maken hade fröken Leffler och kompisen varit en enkel match för två år äldre V, dom hade helt enkelt paralyserat, med skrattet bubblande stått och tagit emot kaskader av vatten över sig denna ljumma vårkväll ute på Sjögångens innegård. Så nu kan vi bocka av ytterligare ett första till den ständigt växande listan!

Utan stödhjul

Igår hände det! Cyklade utan stödhjul! Stolt mamma som stum av beundran betraktade sin lilla tjej som tog sig runt, runt, runt och runt, Sjögångens innegård på sin rosa tvåhjuling med bortskruvad stödhjul. Tänk, det trodde jag aldrig skulle gå så fort, får nog omvärdera min dotters motoriska färdigheter. Tackar och bockar för balanscykeln som hon tragglat med sedan två år tillbaka, igår kom pay-offen!

Nu är det bara dags för en större cykel!

en moders värde

I förra veckan utspelade sig följande konversation mellan mor och snart femårig dotter:

(Setting: i bilen på väg från dagis, med överdragsbyxor på)

- Mamma, du måste köra jättefort hem, annars blir jag as-varm
- Men om jag kör för fort då kanske polisen tar mig och då hamnar jag i fängelse
- Kan du inte göra pannkakor till mig då?
- Nej, det blir svårt, det kommer jag inte kunna!
- ......................hm................. men pappa kan ju oxå göra pannkakor!