Mediefokus?

Hur länge har den här såpan om SAAB pågått egentligen? i avsnitt efter avsnitt har ungefär samma scenario utspelat sig, - ingen lön, fabriken står stilla, medarbetarna rasar eller suckar uppgivet, Victor Muller syns i kritstreck och drar upp en bokstavsplan med vidhängande kines, handskakning, eufori i Trollhättan och sen? Ja, vart skall detta ta vägen? Jag undrar hur länge till det finns en bilfabrik i Trollhättan, eller för den delen en bilfabrik i Västsverige?
Samtidigt som SAAB-såpan får löpmeter efter löpmeter i dagspress och värdefulla minuter på lokal och nationell TV händer det viktiga saker i andra branscher som går mer eller mindre obemärkt förbi.
Nu tänker jag ett företag i västsverige, världsledande inom sin nisch, det finns alltstå ingen som är bättre på att göra det dom gör! Placering i Mölndal med en tillväxtresa bakom sig som genererat priser och uppmärksamhet och som har skapat ett drygt hundratal arbetstillfällen i regionen. En personal med hög kompetens, engagemang och driv. Företaget, sen i somras uppköpt av en amerikansk storkoncern med nätta 30 000 anställda i 52 länder. Ett företag utan kompetens inom detta segment. I tisdags kom dråpslaget för företagets anställda: Nedläggning i Mölndal, produktionen flyttar till Spanien, R&D till huvudkontoret i USA och marknad ev till Oxford. Japp, så var det med det! Inom 1 - 2 år är framgångssagan ett minne blott och detta genererade en artikel i GP, en notis i Kenny Genborgs helgkrönika och en kortis i lokalradio. Detta innebär ytterligare dränering av den bransch som är en av de utpekade framtidsbranscherna för vår region... vad görs åt detta? Novaseptic och Nobel Biocare gick samma väg för ett par år sedan och vem vet vad som händer med AstraTech? Fokus för regionen är tydligt på att attrahera investeringar till regionen men vad händer med att behålla det vi har? Varje säljorganisation ser värdet av att öka inom existerande kundstock, enklare och mer kostnadseffektivt, borde det inte ligga i investeringsfrämjandets intresse att agera för att undvika utflytt, braindrain av detta slag?
Men, vad är detta mot att följa nagelbitaren SAAB och undra vilken bredd VM har på kritstrecken denna dag och vilken kines som är på tapeten som räddande ängel. Nu är det väl iofs snart sålt och kanske ytterligare en nedläggning som väntar...

Nappträdet

Då var Fröken Leffler officiellt av med napp. I lördags cyklade vi till nappträdet mitt i den lilla skogen och full av fascination studerade Fröken Leffler hundratalet nappar i olika färger och former som hängde i påsar, på små snören, med kort till eller helt enkelt uppträdda på en liten gren. Långsamt gick hon runt trädet och kommenterade alla nappar hon kände igen, apa-nappen hade hon en likadan själv, giraffen-nappen hade hon haft en gång, hunden-nappen hade hon oxå haft och var är den nu mamma, osv osv... Till slut hängde vi upp snöret med alla hennes egna nappar uppträdda på, sa hej då, vinkade och cyklade därifrån. Den enda skillnaden vi har märkt är att hon vaknar lite tidigare på morgonen och har då ingen napp som hon kan ligga och mysa och ibland till och med somna om med, medan vi kan dra oss en liten extra stund.
Nu har vi egentligen bara nattblöja kvar och sedan är vi av med alla babyattribut... usch, vill inte hon ska bli större nu...

Tennis

27 oktober, kommer denna dag även bli den då Fröken Lefflers mamma äntligen fattade hur en forehand skall slås? Igår på tennisen visade det sig att jag var helt själv med tränaren och med tanke på min brist på framsteg de senaste gångerna så var det ju bara att tacka sin lyckliga stjärna för denna fantastiska förmån. Jag slog hink efter hink efter hink med forehand och forehand och backhand och forehand igen. Bollarna flög som vanligt åt alla håll utan det rätta, backhand dock betydligt bättre, där gick nästan hälften åt hyfsat rätt håll, eller hade hyfsat rätt vinkel och rätt sound i strängarna. Men denna förbaskade, jäklans, förbenade forehand!!! MEN, efter ungefär 50 minuters evigt tragglande, med kramp i handen började jag faktiskt fatta vad det var tränaren sa! När han beskrev det som "borsta bollen" och inkluderade ljudeffekten började polletten trilla ner i min då något såsiga, förtvivlade hjärna och helt plötsligt började det hända grejer! Helt plötsligt kunde jag slappna av i handen och lägga ordentligt med kraft bakom slaget och borsta bollen precis över nätkanten för att dimpa ner snyggt och prydligt någon meter innan baslinjen! Ja, nu var det ju inte så att precis varenda boll landade där :) men iaf några och bara det! Helt plötsligt kändes det som jag faktiskt spelade tennis och vilken känsla det var... eufori, lycka, framgång, TJOOOOHOOOO!!! Wimbeldon nästa!!
Japp där satt den.

Napp

27 oktober, kan detta datum skrivas in i historien som den dag Fröken Leffler själv beslutade sig för att sluta med napp? En hel natt avklarad, dock med tidig uppgång, gråt, skrik, tandagnisslan och hot om indragen Bamseteater. Ibland funderar jag på att gå från hus och låta de två kombatanterna köra sin märkliga skrik och gapvals, för jag orkar snart inte med skiten! Jag har nog med att hantera en egocentrerad treåring, två egocentrerade småglin är helt klart en för mycket. Dessutom tycker man den storvuxna borde ha vuxit ur jagfokuseringen men icke!
Men, det var ju nappen detta skulle handla om... Efter att bästisen A fått veta av sin tandläkare att nappen skadade hennes tänder och därigenom abrubt slutade så ville vårt eget lilla karbonpapper göra likadant. Igår band vi ihop alla hennes nappar i ett fint snöre och imorgon skall vi cykla till nappträdet ute i skogen, hänga upp knippet där, vinka farväl och låta dom bli ett avslutat kapitel i vår dotters liv.

Klädmedveten

Fröken Leffler blir alltmer egensinning vad gäller kläder till hennes fars stora förtvivlan eftersom han haft ansvaret för morgonens påklädning. Med förtvivlade hundögon har han bett om hjälp med detta dilemma för att undvika alltför stora konflikter, alltför tidigt på morgonen. Istället får den lilla trollungen plocka fram kläder kvällen innan och sedan kan medlingen mellan oss ta sin början... "den här sommarklänningen blir väl fin" "jättefin, men då måste du ha en tröja under eftersom det nu är lite kallt för tunna axelband" "men jag blir ju inte fin då" "ja men då kanske du skall ta en klänning med ärm istället" osv osv, samma sak för byxor eller tights. Slutligen står hon i fem minuter och stirrar ner i sin strumplåda och avslutar som pricken över i med att välja några som antingen är alldeles för små eller som skulle passat till något helt annat!

Klädsynpunkterna börjar nu även sprida sig och inkludera även maken och undertecknad och det är lite spännande! I lördags, på väg till kräftskiva, så var jag jättefin (puh, tack och lov) men pappa, han var inte så fin... Igår, på väg ut för att städa området fick även jag kritik. Iförd beiga slapparbyxor och grå hood fick jag höra att: "mamma, dina byxor är inte fina, men din tröja, den är fin".

Helgen har annars inneburit garderobsbygge för maken, IKEA-besök för mig och Fröken Leffler. Att det sedan är något allvarligt galet med mig manifesterades med att läsa siffran tre men bara ta två av överskåp och skåpsfront... Detta kom jag på, på väg tillbaka igen, så efter att ha lämnat dottern hos sin bästis för lite eftermiddagslek var det bara att ta vägen till IKEA ytterligare en gång. Då följde även den garderobsbyggande maken med, i jobbarbyxor och träskor! Annars då som sagt kräftskiva hos goda vänner och städdag för området. Under städdagen planterade jag säkert 200 scilla lökar och lika många lökar med snödroppar. Fröken Leffler tröttnade efter två lökar, hämtade cykel och tröttnade på det efter 20 meter, gungade och tröttnade på det och gick slutligen in till kompisen på området och därefter såg vi inte henne förrän vi kunde locka med söndagsmys med nötter, festis och tända ljus.

När våldet hälsar på

När jag äntligen, äntligen,  med ärligt hjärta har kunnat säga att jag mår gott i vårt nya hus och trivs mitt i villaförortens radhusidyll - då händer det. Bakslag no 2. No 1 var tack och lov ganska enkelt att hantera, det var "bara" en stooor råtta som sprang tvärs över gatan och in i det höga gräset, ungefär tre meter framför Fröken Leffler och mig halvvägs mellan dagis och hemma...

Men då till Bakslag no 2, grannens son brutalt nedslagen på vägen från stan, bara ett par hundra meter från hemmets trygga famn, bara ett par hundra meter från vår port och längs samma väg vi tar varje dag från dagis! Bötning var tydligen orsaken och knogjärn ett tillhygge som resulterade i brutet revben, hjärnskakning och ett rejält skadat ansikte. Bara tanken på att det i detta lugna trygga område, med taxeringsvärden som får en att gråta av lycka över alliansen och deras införande av tak på fastighetsskatt, kan våldets visa visa sigi sin fulaste skepnad. Igår kväll på väg hem, sent efter en lång tågresa från huvudstaden, hoppade jag av ett par hållplatser tidigare och gick en lång omväg hem för att undvika vägen där det hände.

Tryggheten att kunna åka kollektivt hem efter en kväll på stan är bortblåst, tillfredsställelsen över att inte bo längre bort än att bussar och spårvagnar går med god frekvens långt in på kvällen har istället bytts till oro och ängslan. "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över" för att avsluta det hela så pretantiöst jag bara kan...

Helgen!

Vab i fredags men hade ändå goda vänner på besök. Fröken Leffler var pigg och glad och lite hostig men gick hela dagen och längtade till kvällen när besöket skulle komma. Längtan var nog dels till personerna i fråga men även till den Creme Brülee hon visste skulle komma under middagen. Familjens två barn är 9 och 7 en flicka och en pojke och ojojoj, va roligt det var att se vårt lilltroll och hur hon studerade och härmade den 9åriga flickan! Blyg som vanligt men noggrannt iakttagande.

På lördagen var det dags att fira fars 75 års dag med lunch i Lerum. Väldigt god mat och trevligt. Jag hade satt mig i sinnet att jag skulle hålla tal, började skriva lite på jobbet när jag kom på något käckt men sen blev blocket kvar där och jag var hemma ett par dagar och i all stress fick vi snabbt köra inom och hämta på vägen till Lerum. Talet framfördes därför ofärdigt och orenskrivet, med allehanda konstigheter och svårtydda krumelurer... blev av förståeliga skäl inga stående ovationer :)

Efter lunchen var det en lycklig Fröken Leffler som droppades hos mormor och hon hann inte in förrän hon var hos dockorna i dockskåpet och började plocka. Hon fick en mysig kväll och söndag där medan maken och jag tapetserade vårt blivande sovrum. Snaaaart kan vi nog flytta ut ur TV-rummet och få ett riktigt rum, med en dörr man kan stänga... och börja med TV-rummet för att, när det är klart, få bort TV från sin trevliga placering mitt för öppna spisen! Enligt projektplanen skall detta vara utfört innan jul - check! Har funderat på om jag kan slänga in nån bonus som baseras på färdigställandets relation i antal dagar räknat till julafton, bara för att ge en extra morot åt maken... :) Helgen avslutades sedan med att jag gjorde en egen Chicken tikka masala, oj det blev gott!

Demokrati

Trött blir jag efter den senaste veckans avslöjanden kring socialdemokratins pompösa statsministeraspirant. Först och främst, har du en så utsatt position så finns det inte svart eller vitt, regler är till för att "kunnas" och följas, det finns inga ursäkter när det handlar om skattebetalarnas pengar! Att inte veta, göra en pudel för jag man inte råkade känna till just den regeln är inte godtagbart, det är ens förbaskade skyldighet att veta, kunna, känna till! Att det sedan i jämförelse med Sahlinaffären inte skapar större turbulens i de socialdemokratiska leden är obegripligt, inte oförståeligt, men obegripligt. Sahlin var en slarver, Juholt har ju ändå försökt ge ett väldigt trovärdigt, sansat, förnuftigt intryck - HA, lång näsa på alla som gick på det. Vägrar köpa de feministiska konspirationsteorierna kring skillnader på manligt och kvinnligt i detta fall, utan håller mig till ståndpunkten att socialdemokratin i dagsläget inte har råd att genomgå ytterligare en dränerande jakt på någon som kan ta taktpinnen och rycka upp ett parti i fullkomlig kris. Det värsta med allt är dock den skada som demokratin lider av alla turer, vi får hoppas att vår demokratiska grund genom historien har byggt upp en tillräcklig stabilitet för att överleva ännu en "politisk skandal" och alla framtida som ännu ligger dolda eller som inte har utförts ännu... Även om min indignation inte har grund i någon form av politisk lojalitet så behövs ALLTID en stabil opposition i en stark demokrati. Att då ytterligare underminera denna vår rätt att förstå politikens budskap genom att avstå en partiledardebatt är ju salt på såren och anledningen var ju så dum, så dum, så dum! Vad är det konstiga i att oppositionen står på en sida och de styrande på en?? Att Ohly gjorde en sådan dumhet går ju att förstå i den kontext han lever och verkar i men Juholt, trodde han hade bättre rådgivare bakom sig. Det är deras förbaskade skyldighet gentemot oss, medborgarna, sina väljare och anhängare att ställa upp och förutom att ge en bild av sin politik även bidra till att slå hål på Sverigedemokraternas ihåliga budskap! Politisk rasism från vänsterflanken vill jag kalla det!

Jaha, det var skönt att få lätta mitt demokratiska hjärta en aning, nu frukost!

Nya låtar (eller lautar) på repertoaren!

I fredags upptäckte Fröken Leffler en ny favoritsång! Väl hemma gick hon och hennes far runt och trallade: "åh, åh, det är nåt stort på gång för det är kö från gatan upp i hallen"... Just precis Veronica Maggio har välkomnats hem till oss som avlösning efter Pack up med Eliza Dolittle! Har saknat Eliza lite grann men Veronica är lika välkommen hon.

Hemma hos bästisen i lördags fick hon dock ny inspiration av yngste sonen och "woataija Popular, whowoji Popular" var det då som mest hördes från vardagsrummet medan A visade sina schysstaste break-moves :)

Slutligen i söndags, på väg för att veckohandla, spelades min nuvarande favorit "Move like Jagger" med Maroon 5 feat. Christina Aguilera på radion. Ganska svåra ord att uttala men hon skrek "högre" från baksätet och kämpade på så gott hon kunde! Jag fnissade i baksätet och tänkte att all konkurrens till Saade är bra!

Vatten över huvudet!

Jisses, ibland slår det tillbaka med råge när man försöker vara duktig mor och fru! Efter att kära kollegan hade nämnt jordärtskockssoppa som en del i hennes helgmeny fick jag dille på att skapa samma fantastiska soppa. Igår kändes som en bra dag! I affären funderade jag även kring det faktum att just den 4 oktober faktiskt firas till kanelbullens ära och bör jag inte som en god mor stå med mjöliga kinder och i sann 40-tals anda rulla bullar tillsammans med mitt älskade barn? - JO MEN SJÄLVKLART! Kanelbullebakskompletteringar inhandlades och väl hemma började Fröken Leffler och jag att värma mjölk, mäta upp ingredienser och stöta kardemumma och eftersom vi saknar en hushållsmaskin fick jag dessutom knåda, knåda, knåda. Väl på jäsning gick jag snabbt över till sopp-processen för på denna korta stund skulle jag ju naturligtvis hinna sno ihop en soppa, knapersteka lite fläsk och förbereda parmesantoast... efter att fläsket var klart och löken hackad var det då dags att skala och tärna jordärtskockorna. Herregud! Guds straff till mänskligheten! Dessa små eländiga knölar som dessutom föder ytterligare småknölar här och var, efter en evighet var jag klar med skalandet och insåg att jag alltid har lyckats lämna över just detta moment på någon annan och visste exakt varför! Nu var ju då degen färdigjäst och krävde vidare behandling för att Fröken Leffler skulle ha rimlig chans att få smaka en bulle innan läggdags. OJOJOJOJOJ, kände att pulsen gick upp när jag insåg att både middag och bullbak höll på att försenas... varför gör jag så här? varför inser jag inte mina begränsningar som huslig bullmamma? Hela tiden frågade lilltroll efter bulle, efter deg, efter att få smaka på någonting, på allting osv osv.

NU kom äntligen räddningen i form av min prins på sin vita springare! Maken noterade på två röda min höga puls och svettpärlorna i pannan och tog raskt över soppkoket och parmesantoasten. Underbara, älskade man! Nu kunde jag och min dotter bli sådär härligt bullbakiga tillsammans och fnissa över kavling, socker och kanel. Jag noterade faktiskt att håret åkte upp i vackra blanka vågor och att jag helt plötsligt talade med stomatolvita tänder iklädd vippig klänning, bekväma klackar och blommigt förkläde :) fast samtidigt försökte jag hålla dottern borta från att sätta i sig för mycket deg, inte slicka i sig för mycket smör, socker och kanel...

Hur blev då resultatet? Jo, en mycket god middag! Vi åt upp soppa för fyra portioner på två och en halv. Fröken Leffler bad om påfyllning två gånger. Därefter vääääldigt goda och fluffiga bullar som intogs med andakt i soffan. Efter en mindre sockerchock däckade sedan Fröken Leffler redan under bokläsningen och maken och jag intog rodelläge i soffan. Inget spacklande idag heller tyvärr!

Underbara semester

Tänk att en vecka kan gå så fort! Redan tillbaka, välmarinerad i rosé, efter strålande dagar i solen. Mina farhågor visade sig helt obefogade, varje dag bjöd på strålande sommarväder och vi hade överhuvudtaget inte användning för vare sig långbyxor eller extra tröja. Första besöket i svärföräldrarnas blivande hemvist i Spanien gav faktiskt mersmak, tack och lov inte så "costa-del-soligt" som jag hade trott utan mer som en spansk by som råkade ligga placerad på stranden. Gamla stan klättrade uppför berget och de smala gränderna var belagda med vita och svarta runda stenar som bildade vackra mönster. En bit upp, med storslagen utsikt över den vilande labradoren, hästskobukten och bergen i bakgrunden ligger det ruckel som förhoppningsvis inom kort kommer förvandlas till en inredningsdröm a lá svärmor. Dock med gamla blommiga soffor och lite annat från vinden hemma eftersom svärfar har svurit på att INGET NYTT skall inhandlas, ha, vi får väl se vem som tar hem den fighten :)

Veckan innebar bad i havet, dock försiktiga sådana av Fröken Leffler som trots sina nya sköldpaddspuffar, hade lite svårt att balansera i vågorna som drev in mot stenstranden. Med utflykter till Granada och Alhambra och till Almonécar med mycket annat blev dock tiden på stranden ganska knapp vilket passade oss ganska bra. Allt rosévin ackompanjerades av musslor, räkor, bläckfisk och annat, tror att jag bara åt kött en dag på hela veckan (förutom all serranoskinka jag har svullat i då förstås :)

Fröken Leffler har varit lycklig att få tillbringa mycket tid med farmor och har även fått mängder av uppmärksamhet och mängder av beröm från hela gänget som var med nere. Är fortfarande fascinerad över hur mycket människor av det äldre gardet tål! Jisses, hade jag hängt med i deras tempo hade jag inte bara varit marinerad, jag hade varit självantändlig.

Nu, åter i jobb.