Vatten över huvudet!

Jisses, ibland slår det tillbaka med råge när man försöker vara duktig mor och fru! Efter att kära kollegan hade nämnt jordärtskockssoppa som en del i hennes helgmeny fick jag dille på att skapa samma fantastiska soppa. Igår kändes som en bra dag! I affären funderade jag även kring det faktum att just den 4 oktober faktiskt firas till kanelbullens ära och bör jag inte som en god mor stå med mjöliga kinder och i sann 40-tals anda rulla bullar tillsammans med mitt älskade barn? - JO MEN SJÄLVKLART! Kanelbullebakskompletteringar inhandlades och väl hemma började Fröken Leffler och jag att värma mjölk, mäta upp ingredienser och stöta kardemumma och eftersom vi saknar en hushållsmaskin fick jag dessutom knåda, knåda, knåda. Väl på jäsning gick jag snabbt över till sopp-processen för på denna korta stund skulle jag ju naturligtvis hinna sno ihop en soppa, knapersteka lite fläsk och förbereda parmesantoast... efter att fläsket var klart och löken hackad var det då dags att skala och tärna jordärtskockorna. Herregud! Guds straff till mänskligheten! Dessa små eländiga knölar som dessutom föder ytterligare småknölar här och var, efter en evighet var jag klar med skalandet och insåg att jag alltid har lyckats lämna över just detta moment på någon annan och visste exakt varför! Nu var ju då degen färdigjäst och krävde vidare behandling för att Fröken Leffler skulle ha rimlig chans att få smaka en bulle innan läggdags. OJOJOJOJOJ, kände att pulsen gick upp när jag insåg att både middag och bullbak höll på att försenas... varför gör jag så här? varför inser jag inte mina begränsningar som huslig bullmamma? Hela tiden frågade lilltroll efter bulle, efter deg, efter att få smaka på någonting, på allting osv osv.

NU kom äntligen räddningen i form av min prins på sin vita springare! Maken noterade på två röda min höga puls och svettpärlorna i pannan och tog raskt över soppkoket och parmesantoasten. Underbara, älskade man! Nu kunde jag och min dotter bli sådär härligt bullbakiga tillsammans och fnissa över kavling, socker och kanel. Jag noterade faktiskt att håret åkte upp i vackra blanka vågor och att jag helt plötsligt talade med stomatolvita tänder iklädd vippig klänning, bekväma klackar och blommigt förkläde :) fast samtidigt försökte jag hålla dottern borta från att sätta i sig för mycket deg, inte slicka i sig för mycket smör, socker och kanel...

Hur blev då resultatet? Jo, en mycket god middag! Vi åt upp soppa för fyra portioner på två och en halv. Fröken Leffler bad om påfyllning två gånger. Därefter vääääldigt goda och fluffiga bullar som intogs med andakt i soffan. Efter en mindre sockerchock däckade sedan Fröken Leffler redan under bokläsningen och maken och jag intog rodelläge i soffan. Inget spacklande idag heller tyvärr!