Min första lapp!

Jag har fått min första lapp! I lördags var Fröken Leffler inne hos grannen i hans fantastiska lekhus som han byggt. Helt plötsligt ringer det på ringklockan och jag ser en busig L med kompis M titta in genom porten, när jag går ut hittar jag en lapp i brevkorgen. Där står det:

"MAMA MARIA JA E HS HANS
PUSKROAM LILY"

Översatt så står det Mamma Maria, jag är hos Hans, Puss och kram Lily och sen var det ritat några hjärtan. J i ja var dessutom felvänt men fullt läsbart! Att o i och hamnade mitt i Kram gjorde ju heller ingenting. Den lappen sitter nu på kylskåpet och jag funderar på om jag ska rama in den.

Annars var vi på studiebesök på den årliga Hagen-Dagen, nästa år är det Fröken Leffler som börjar där. Skolan fyllde dessutom 100 år så det var teaterföreställning "en dag i skolan" med skamvrå, dumstrut och gammeldags kläder och som avslutning fick alla barn varsin ballong som till trumvirvel släpptes mot skyn med uppmaningen att skicka kort om den hittas hängandes på varje ballong.

Dansen har startat!

Lilla älsklingen försökte med tennis förra året, det gick inge bra! Att försöka slå med rack och varje gång missa bollen tyckte fröken Leffler var urbota dötrist. Nu har vi istället flyttat fokus till dans, efter eget önskemål, så på söndagar packar vi ihop henne och bästis i bilen och kör iväg till Move dansstudio. Hittills har vi varit där två gånger och även om det är jobbigt i början så har det faktiskt gått vägen. Kaxig som bara den på vägen dit, pratar om att hon minsann inte skall behöva bli ledsen... så snart vi kommit uppför trappan börjar jag dock se osäkerheten i hennes ögon. När dörren in till danslokalen öppnas och glada barn från passet innan springer ut så håller hon min hand stenhårt och ögonen börjar bli blanka. Väl inne i salen kommer brytet och med tårarna rinnandes håller hon mig krampaktigt om halsen och viskar "jag vill inte" i mitt öra. Herregud vad ont det gör i hjärtat och vad jobbigt det är!! När det väl börjar så tar det en liten stund innan hon kan släppa mig och börja titta på fröken och sedan har det faktiskt inte tagit lång stund innan jag försiktigt kan glida ut ur lokalen. När 45 minuter har gått så har det sedan kommit ut en liten lycklig tjej med brett leende hållandes bästisen i hand. Då är det gott med röd saft och mariekex! Målet är att hon innan jul skall kunna gå in i lokalen med ett leende och lämna mig på utsidan (eller tom hemma), får hålla tummarna!

Sommarens varat

Idag är det åtta år sedan maken slängde ur sig frågan, igår var det sex år sedan vi gjorde slag i saken och den 20 juli var det fem år sedan fröken Leffler kom till världen. Dock trodde vi att bröllopsdagen var i lördags, jag var en dag tidig i min datum-värld så då passade vi på att fira med dunder och brak tillsammans med ett par grannfamiljer :)
Men sommaren! I år var det premiär för sommarsemester i Spanien, i fröken Lefflers hus, uppkallat efter henne med skylt och allt. Två hela, härliga veckor tillbringade i sol och värme tillsammans med tre andra familjer. Ett helt lår (läs laur :) inhandlades, inklusive ställning och i dess kölvatten är vi så mäkta dödströtta på serranoskinka att det liknar ingenting. Vi har ätit gott på vår terrass, på krogar på stan i goda vänners lag, vi har hittat en toppen-cava för 1,65 Euro, ett finfint vitt för 2,50 Euro, fuet-korv i halvmeterslängder för under 2 euro, vi har ätit musslor, små clams, boucherones, padrones, gambas osv osv. Fröken Leffler har badat, badat och badat, tränat på simtagen - groda, glasstrut, ihop, ätit glass och churros, handlat skräp på marknaden, fyllt år och firat med frukostpannkakor och middag på Bambu lekt med kompisarna och spelat på i-padden. Tårfyllt farväl men istället glädjefyllt återseende av Ugglarp med fortsatt strålande väder, morötter och rödbetor från Micke-lök och allsköns aktiviteter på stranden, hemma och hos farmor. Släktkalaset för att fira femåringen hölls med en veckas försening och då fick hon en cykel, en egen cd-spelare och en rapunzel-klänning bland mycket annat.

Nu är allt tillbaka i sina vanliga spår, förskolan är inne på andra veckan, jobbet på tredje och med detta de vanliga funderingarna på vad man skall göra av sitt liv :) vad ska jag egentligen göra när jag blir stor? Upphandla reklambyråer? Kollegorna tycker att jag skall starta en blogg för att dela med mig av min veckomeny som är en del av mitt aningens boxade liv... jag får ta och fundera en sväng på om det skulle kunna vara något. Jag tycker ju egentligen inte om att laga mat men lägger förskräckligt mycket tid på det varje vecka, dels för jag tycker det är viktigt att göra bra mat men kanske framförallt för att jag är långsam :) vi får väl se om det blir något av det hele...

Minnet

Ett gott minne är en gåva och ett gissel, vilket min dotter efter hand kommer att bli varse om. Det börjar nämligen bli tydligt att även om hon fått sin fars mun och naglar och troligtvis även stortår så har hon berikats med mitt minne. Små saker som har hänt och som passerat relativt obemärkt kan hon påminna en om, det kan vara något man lovat och sedan glömt, det kan vara en berättelse om någon eller något, en händelse hon varit med om som involverar andra personer och som tydligen har gjort intryck. Man upphör aldrig att förvånas! Det kan komma från den lilla vackra munnen " men det var ju när vi gjorde det och det med den och den, det vet du väl mamma" och jag bara baxnar, hur kan hon komma ihåg det var ett halvår sen, eller ibland nästan ett år sen.

Ibland är jag medveten om att vissa minnen har jag försökt bättra på och upprätthålla, tex minnen från vår Kenya-resa då hon bara var 1 1/2 och inte kan ha några egna minnen ifrån men där vi ibland berättar och visar bilder för att hon ändå skall ha med sig resan i livet. Dock är detta inte fallet i alla lägen :)

Ett intressant exempel, häromdagen frågade Fröken Leffler, rakt från ingenstans "mamma du vet alla godispåsar jag får på kalas och som du säger att jag får äta upp resten sen, en annan dag, vad gör du med dom, varför får jag aldrig äta upp dom?" Oj, rätt i krysset, trodde jag att hon glömt... men icke... senaste kalaset hon var på var i januari. Usch, vit lögn, "glömde, det blev gammalt och fick slängas" ungefär så, fast lite sant oxå fast oxå lite sant att hennes godisråtta till mor ibland har snattat ur hennes påse...

Första vattenkriget

Kan vara så att en röd tråd genom många av dessa inlägg stavas "första"... Igår var det dags för ett nytt första med efterföljaren vattenkrig. Jag missade denna kamp utan hörde helt plötsligt fröken Lefflers ljuva stämma i hallen - "mamma, jag måste byta kläder, kall.." där står hon, plaskvåt från hårtofsen till strumporna! Som den ömma moder jag är utropade jag förskräckt "Men vad har hänt??"Lyckligt spricker hon upp i ett stort leende och utbrister "vi har haft vattenkrig och V sprutade massor med vatten på oss.." Enligt uppgift från maken hade fröken Leffler och kompisen varit en enkel match för två år äldre V, dom hade helt enkelt paralyserat, med skrattet bubblande stått och tagit emot kaskader av vatten över sig denna ljumma vårkväll ute på Sjögångens innegård. Så nu kan vi bocka av ytterligare ett första till den ständigt växande listan!

Utan stödhjul

Igår hände det! Cyklade utan stödhjul! Stolt mamma som stum av beundran betraktade sin lilla tjej som tog sig runt, runt, runt och runt, Sjögångens innegård på sin rosa tvåhjuling med bortskruvad stödhjul. Tänk, det trodde jag aldrig skulle gå så fort, får nog omvärdera min dotters motoriska färdigheter. Tackar och bockar för balanscykeln som hon tragglat med sedan två år tillbaka, igår kom pay-offen!

Nu är det bara dags för en större cykel!

en moders värde

I förra veckan utspelade sig följande konversation mellan mor och snart femårig dotter:

(Setting: i bilen på väg från dagis, med överdragsbyxor på)

- Mamma, du måste köra jättefort hem, annars blir jag as-varm
- Men om jag kör för fort då kanske polisen tar mig och då hamnar jag i fängelse
- Kan du inte göra pannkakor till mig då?
- Nej, det blir svårt, det kommer jag inte kunna!
- ......................hm................. men pappa kan ju oxå göra pannkakor!

Längtan efter att en dag skall gå...

Idag är en sorgens dag, mammas bästis sedan 40 år skall i jorden. Tre månader från diagnos till att hon inte längre finns, ofattbart, ofattbart sorgligt och en saknad så stor så stor. En människa, mor till tre, mormor och farmor till fyra, färgstart och karismatisk som nu inte längre är en del av vårt liv. Det gör ont i mig när det gör ont i min mor och så gör det lite ont bara av sig själv. Tänk när det är min tur att säga farväl.

Man bör inte önska ökad tidshastighet men idag gör jag ett undantag! Snälla, kalla vårdag, hasta förbi så fort du kan!

Lugg vare här!

Fröken Lefflers signum, den långa sneluggen är nu ett minne blott. I helgen fick hon för sig att ett besök hos frisören var ett alldeles nödvändigt måste, trött som hon var på att ha håret i ögonen och ansiktet. Som den ömma moder man är gjordes arrangemang hos frisören och igår var det dags. Lugg skulle klippas och därefter sprayas lila. Väl färdig var det en helt annan, fortfarande lika bedårande unge som hoppade ur frisörstolen efter en koncentrerad halvtimma. Nöjd? Nej, det kan man kanske inte säga... nu var det ju massor med hår i ansiktet, heeeela tiden... inte riktigt i hennes plan kanske... Nu tror jag det är läge att gömma saxarna hemma, för nu börjar nämligen en plan hos lillfröken om att klippa bort all lugg ta form och DET, vill jag INTE se!

Det var iallafall en alldeles bedårande tjej, fortfarande med lila i luggen, som gick till dagis imorse iförd ny outfit från Pomp de Lux...

Astrid Lindgrens värld!

Nu har vi bokat in årets besök på Astrid Lindgrens Värld. Det blir tredje året i rad och jag vet inte riktigt vem som ser fram emot det mest jag eller lilla fröken Leffler... I år har vi fått med oss bästa kompisen A med familj och det ska bli illans kul att se dessa två lintottar tillsammans, springandes i Mattisborgen, ridandes på Lilla Gubben och kanske lekandes med Alfred och Lina. Jag är nog troligtvis ett av ALVs största fans :) tycker det är fantastiskt, välordnat och välgjort in i minsta detalj. Tänk vilken dröm det hade varit att i lite yngre år fått vara en av skådespelarna och tillbringa en hel sommar med att spela teater, leka med barnen och få vara en del av Astrid Lindgrens underbara värld. Jisses, här gräver jag ner mig i ett sentimenalt träsk som kan bli svårt att ta sig ur :) Japp, jag erkänner, jag är en sucker för Pippi, Emil, Ronja och alla andra, Love them!!

Mello

Mello har varit på Fröken Lefflers näthinna och trumhinna och hjärnhinna i ett antal veckor. Slutresultatet blev ett totalt sammanbrott när hon insåg att Sean Banan inte vann! Verkar inte som att Robin har vunnit min dotters hjärta. Däremot, något förvånande men glädjande för hennes älskade far: härom kvällen, några toner in på någon obskyr dänga vrålar dottern ut i bilen: "HÖJ DET ÄR RALF" dessutom på bredaste göttebosska :) japp, den satt gött!

Busy bee

Måste bara få ner en annan skojig kommentar från dottern innan den faller i glömska! I helgen outsourcade vi vår dotter till farmor och farfar, ny diskbänk monterades, undertecknad gick på stan själv en hel dag, låter kanske underbart men för en som tycker shopping blir tristare och tristare för varje år var det framåt slutet av dagen mest en plåga. Avslutade dock dagen med en föreställning av och med Gustafsson och Schyffert, kul men lite kort och god middag på Hos Pelle.

MEN, det var inte det inlägget skulle handla om...

Normala helgmorgnar vaknar fröken Leffler någon gång runt sju men inte i lördags, då slog hon upp ögonen redan kl. sex, vände sig mot sin farmor som sov gott, ruskade liv i henne och lät meddela "farmor, idag har vi mycket att göra!". hahahaha, hon håller dom kort den lilla damen! Dagen avslutades sedan med att Fröken Leffler inte bara blev lite ledsen när Sean Banan missade vinnarplatsen, hon BRÖT IHOP fullständigt :) farmor och farfar fick samla ihop spillrorna och bädda ner det lilla livet i sängen omedelbums!

"Du har kollegor"

Händelse utspelad runt middagsbordet: Fröken Leffler berättar om hur hennes dag varit, vad hon och hennes dagiskompisar haft för sig och något av det hon berättar väcker ett gammalt minne till liv hos hennes far... han kontrar med att berätta en anekdot från när han var liten och vad han och hans klasskompisar hade haft för sig. Fröken Leffler tystnar först och sedan brister hon ut i ett rungande gapskratt... noterat att vi ser ut som fågelholkar inför reaktionen i ca två sekunder innan förklaringen levereras i form av ett: "men pappa du har ju inte klasskompisar, du har ju kollegor" ATT VI INTE DOG!! Hello midlifecrises! Japp, klart det är fullkomligt oförståeligt för en fyraochetthalvtåring att förstå att hennes far varit något annat än en som jobbar med datorn på kontor!

"Jag gillar Måns"

I helgen var det dags för teaterbesök. Det traditionella besöket på pippiteater innan jul hamnade som kräks i toaletten så detta fick bli kompensationen. Med var även bästisen med mamma. På repertoaren stod Pelle Svanslös på Lorensbergsteatern. Här var Pelle förflyttad till modern miljö och handlingen bestod av en talangtävling vid namn Cat Factor. Allt var frid och fröjd med mycket sång, dans och skratt. Mot slutet skulle alla barn röst på vem som skulle vinna och det stod självklart mellan Pelle och Måns... glatt stämde barnen upp  i ett unisont PELLE... men INTE Fröken Leffler, hon ropade MÅNS... hm...har jag närt ett litet monster vid min barm... :) Både hon och bästisen var helt överens om att Måns var COOOLAST! Det var jag sedan tvungen att tala om för Måns i foajén :) Dessutom en annan liten intressant sidekick till detta är det faktum att man förutom att ha betalat ganska mycket pengar för en timmes teater ges "möjligheten" (läs tvingas av ett förkrossat barn) köpa CD-skivan med musiken för hundra pistoler. Japp, pengar skall tjänas ända in i kaklet!

Himmel och helvete och lite annat!

Fröken Leffler, nu fyra och ett halvt år fyllda är den ljuvligaste lilla individ som finns, glad, kärleksfull, kramig, nyfiken och så vidare och så vidare :) MEN, ibland, är det som att något händer, det liksom börjar sakta koka upp tills att bomben briserar och det är fullt krig. Detta inträffar med ett par veckors mellanrum, ibland tätare och ibland mer sällan. Intressant läge, spännande nästan jämt!

Sedan ett tag tillbaka har hon och bästisen A talat om att dom vill sova över hos varandra och vi har sagt att när de båda klarar att sova minst sju nätter i sträck i egen säng, DÅ är det dags! Nu har fröken klarat hela fem nätter på raken så snart kanske... får höra med As mamma hur det går på deras front. Tänk vad mysigt att ha kompis hemma över natt! Fast rädd att det är lite tidigt... hm... kanske att hon kommer in till oss mitt i natten snart igen, det är ju ändå lite mysigt!

Till hösten skall fröken Lefflers avdelning på förskolan bli ur och skur. Valet står mellan att bli kvar och anpassa oss till detta eller söka byta avdelning. Inte helt nöjd över detta och i en känsla av att delaktighet kanske är bra så kläckte jag mitt dumma nöt detta för min dotter. PEST ELLER KOLERA!! Fullständigt bryt... JAG TYCKER OM VÄRME!! blev reaktionen inför utsikten att alltid vara ute och att inte få vara med alla sina kompisar var ju ett lika vidrigt alternativ. Suck, nu får vi se hur vi skall lösa detta...