Dansen har startat!

Lilla älsklingen försökte med tennis förra året, det gick inge bra! Att försöka slå med rack och varje gång missa bollen tyckte fröken Leffler var urbota dötrist. Nu har vi istället flyttat fokus till dans, efter eget önskemål, så på söndagar packar vi ihop henne och bästis i bilen och kör iväg till Move dansstudio. Hittills har vi varit där två gånger och även om det är jobbigt i början så har det faktiskt gått vägen. Kaxig som bara den på vägen dit, pratar om att hon minsann inte skall behöva bli ledsen... så snart vi kommit uppför trappan börjar jag dock se osäkerheten i hennes ögon. När dörren in till danslokalen öppnas och glada barn från passet innan springer ut så håller hon min hand stenhårt och ögonen börjar bli blanka. Väl inne i salen kommer brytet och med tårarna rinnandes håller hon mig krampaktigt om halsen och viskar "jag vill inte" i mitt öra. Herregud vad ont det gör i hjärtat och vad jobbigt det är!! När det väl börjar så tar det en liten stund innan hon kan släppa mig och börja titta på fröken och sedan har det faktiskt inte tagit lång stund innan jag försiktigt kan glida ut ur lokalen. När 45 minuter har gått så har det sedan kommit ut en liten lycklig tjej med brett leende hållandes bästisen i hand. Då är det gott med röd saft och mariekex! Målet är att hon innan jul skall kunna gå in i lokalen med ett leende och lämna mig på utsidan (eller tom hemma), får hålla tummarna!