Sociala medier

Japp, då sitter man stadigt fast i träsket, träsket består av inlägg, uppdateringar, statusar, checkar, kommentarer, tweets, retweets, pings, hashtags osv osv... Funderingen kring hur jag hamnat där fladdrar förbi ibland och ibland ganska ofta. Det började lite lugnt för många år sedan med LinkedIn men fattade då aldrig riktigt prylen, sedan smög sig Facebook på, sen uppdaterades LinkedIn och därefter för ett par månader sedan blev jag så även med Twitter-konto! I jobbets namn och endast i syfte att marknadsföra vårt kommande event, som ett test på om och hur det fungerar... Så nu har jag några följare, följer en massa själv och tillbringar mina bussturer med att uppdatera mig på vad alla skriver i twitter-världen. Intressant? Sådär. Kan jag sluta? Vet inte... kanske... hopppas det. Är det roligt? Ja, det är brutalt roligt när någon av vikt trycker på "retweet" på något jag skrivit! Har det gett något? Japps, några anmälda har det kommit in via sociala medier, kopplingen mellan twitter och LinkedIn är ju det mest galanta med det hele!

Nu är det dags och uppdatera twitterflödet :)

sjukdom och annat

Nu har vi varit sjuka till och från i över två veckor! Vi har liksom löst av varandra i snörvlande, hostande, fräsande och har jagat Ipren likt blodhundar, minus luktsinne. Fröken Leffler har haft två ordentliga omgångar med allt från feber och kräkningar till hostande och snörvlande. Mitt emellan lyckades hon även pressa in några dagar av rent djxxxa treochetthalvtårs trots och tanken på Blocketannons i glossiga färger och sötaste leende blev en vacker hägring som smakade bättre och bättre. Men när hon blev krasslig igen så var det bara att uppdatera hjärtekänslan! En koll hos läkaren gav tack och lov ingenting mer än gråt och tandagnissel vid tops i halsen och stick i fingret, allt förlåtet vid åsynen av de tre bamseklistermärkena samt den av hennes kära faders inköp av en hel bamsetidning. I denna bamsetidning fanns en annons om Cirkus Scott föreställning med Bamse på turné över Sverige så nu är detta det absolut viktigaste i Fröken Lefflers liv (förutom det faktum att hon ätit godis för första gången). Godiset kommer sig av att barnkalasen börjar bli en allt vanligare företeelse. Förra veckan var det hemma hos en dagiskompis (mitt emellan sjukdomar och mitt i trots och snökaos) och då var det godispremiär! Jag fick dock tillbringa hela kalaset med att dricka kaffe hemma hos människor jag knappt träffat, trevligt tack och lov, eftersom Fröken Leffler förutom allt annat oxå är en väldigt blyg lite tjej inför nya situationer. Alla kompisar var kända men miljön okänd så det vara bara att snällt stanna. När maken lite oroligt nämnde vår dotters blyghet för sina föräldrar fick han väldigt konstiga blickar till svar, han var nämligen en av de blygaste både i norra, södra och östra delen av världen :) Idag är han inte så särskilt blyg... Till helgen är det dags för nästa kalas då på organiserat lekhus, får se hur det går!

Min kära kollega skall förresten sluta, hon har varit illa utsatt länge nu och även om situationen blivit så mycket bättre iom chefsbyte så är det nog samma som för mig, att man inte kan vara kvar, för mycket skit har hänt och för mycket bitterhet sitter kvar i kroppen. Dock är mina försök ganska tröstlösa, tror inte att jag någonsin kommer komma så långt som till en intervju... många är åren jag försökt ta mig härifrån!

Om två dagar är förfärliga januari slut, thank god!! Nu hoppas vi på att makens goda humör skall återvända, att dottern piggnar till och blir sitt underbara goa jag, att kylan släpper taget och att vi kan få in en skidhelg i någon av månaderna framöver.

Förresten så meddelade dottern igår att hon "har en snopp som hon köpt på IKEA" hahahaha, humor har hon fortfarande kvar! Dessutom en annan kommentar från bilfärden hem till moster igår: Adele spelas på radion och Fröken Leffler ber mig höja, jag informerar då henne om namnet på hon som sjunger och får då till svar; "Jag vet mamma, det har pappa redan berättat - jag vet att hon heter Adele, höj nu"

För att avsluta så har vi nu lister på hela övervåningen, nästan allt foder är på plats och jag har köpt tyg till gardin och till sänggavel! Nu ska jag bara börja sy också.... SEN är det dags att börja på botten!

skippa januari!

Usch, usch och åter usch! Januari är inte min grej alls. Skulle man bara inte kunna skippa denna mörka, kalla helvetesmånad? In med ljus, ljus, ljus. Förra veckan hade jag panik och skrotade runt bland resmål till ömsom sol och värme och ömsom sol och snö. Det är då man verkligen får passa sig så man inte hamnar i Säffle! För vår del lär det bli - ingenting.. Varje förslag som läggs fram hemma mottas med ett ljummet jaha eller i värsta fall nja och eftersom januari för mig även innebär trötthet och tristess så orkar jag inte driva detta själv så skit samma, får väl sunka vidare här hemma istället. Fick iofs en mycket glad överraskning i form av en inbjudan till Mallorca en vecka med all inclusive sista veckan i april. Mors sambo fyller jämnt och vill fira med alla sina nära (blir "bara" 17 pax) Dock passade datumen inte äldsta dottern eftersom vattnet kan vara lite kallt just då men myyycket varmare ett par veckor senare så nu blir avresa 17 maj istället.

Ett annat intressant fenomen som jag har börjat sätta fingret på är hur olika maken och jag reagerar på saker och ting/situationer som uppstår. Häromdagen fick vi parkeringsbot när vi var inne en snabbis i tennishallen. Makens reaktion blir ilska med diverse högljudda svordomar som riktar sig mot lapplise-funktionen/trafikkontoret medan min reaktion istället blir att hur kan vi vara så dumma att vi inte kollar upp detta innan. Vad är det som gör att vissa aldrig anser saker vara ens eget fel och andra alltid gör det? Kollade detta med min coach och enligt honom så har vi en primalreaktion som kopplas in när saker uppstår, denna går inte att ändra på mer än att uttryckssättet kan förändras. Reaktionen är antingen Fly, Fäkta eller Frysa och maken och jag reagerar då enligt Fäkta resp Frysa. Saker och ting blir numer ganska tydliga men det där ofrånkomliga i det gör mig något bekymrad.

Roliga konversationer!

"Mamma, kan inte vi bo bredvid A och V, så kan jag va där mycket"
"Jamen då skulle du ju bo jättelångt från G istället"
"Men, jag vet, han kan bo bredvid mig oxå, det hade väl varit mysigt"
"Men din bästis A, var ska hon då bo?"
"Hon kan bo på andra sidan om G!"
Resultat: One big happy family enligt Fröken Leffler :)
Detta efter en mysig sleep-over hos bästis L med make. Efter sedvanligt antal blyga timmar kom lillfröken igång och sen var det fullt ös tills dess att hon stupade och det blev lugn och ro och mer vin i föräldralägret.
Detta var fredag till lördag och övriga aktiviteter denna långhelg var upphängning av tavlor i Fröken Lefflers rum (äntligen), tavelhängning i choklad-rummet och till makens förtvivlan flytt av tavlor på bottenvåningen. Dock blev den sista tavlan ej upphängt för då skulle borrmaskinen fram och det var liiiiite nära mystid för maken så den står numer bara lutad mot väggen.
Veckohandling, städning och mycket matlagning andra aktiviteter på agendan och sedan var det då en lovely-måndag då förskolan hade studiedag och Fröken Leffler fick den stora äran att hänga med sin ömma moder heeela dagen! Våffellunch till bästis A med moder fixades och i samma stund började de första flingorna falla så efter lunch blev det utgång och av dessa ynka flingor blev det båda ljuslykta, snögubbe och snöänglar innan allt regnade bort lagom till natten. Måndagen avslutades därefter med lagandet av en ny rätt och den här gången blev det kyckling och kokossoppa med glasnudlar och ojojojoj vad smaskens den blev!
Nu är alla helger slut så in i ekorrhjulet bara... dock kom en ljusglimt i form av en inbjudan till Mallorca slutet av april, det blir illans najs!

Eller inte...

Japp, dom där orden i gårdagens inlägg fick jag ju äta upp med råge. Hämtning på förskolan där det först stenvägrades overall. Hon bara skulle ha jacka på sig för promenaden hem och en bra stund tillbringades därför vrålandes på golvet medan jag själv försökte bibehålla ett visst vuxet lugn. Till slut kom fröken J till undsättning och med en liten utmaning som hjälp fick hon till slut på sig detta mer heltäckande plagg. Tack och lov avlöpte promenaden hem utan några som helst incidenter. Dock börjades det om igen vid matbordet. Att bara äta skedvis med ketchup är för mig ett stort no-no och efter att ha påtalat detta för Fröken Leffler ett antal gånger så rök till slut hennes tallrik och med den blossade hennes humör återigen upp. Det slutade med att jag, instängd med henne på hennes rum, försökte värja mig mot vassa naglar, vassa tänder, slag och spott samtidigt som barnet vrålade AJAJAJAJAJAJAJ varvat med HJÄLPHJÄLPHJÄLP. Hade inte maken vetat hur jag fungerar hade han nog undrat hur mycket prygel jag använde mig av där uppe :) Tack och lov lyckades jag återigen bibehålla det där förbannade vuxna lugnet men det var på håret. Kanske för att  hon endast körde en kortversion av aggressionsföreställningen så efter inte allt för lång stund övergick vrålandet till tårar, tandagnissel, gossedjur och sitta i mammas knä och bli kramad. Ibland undrar jag varför utbildning i barnhantering inte är obligatorisk, detta är ju skitsvårt, jag är ju bara en liten tjej som gillar drinkar och disco, hur kan jag överhuvudtaget vara betrodd med ett barn??? Eller jag gillade iaf drinkar och disco förr, nu kanske jag snarare föredrar rödtjut till Allsången :) eller...

Underbara, ljuvliga lilla barn

En härlig julledighet till ända! En makalöst glad och gosig liten tjej har i år julat sig som aldrig förr. Efter en mysig förmiddagspromenad på själva julaftonen fick Fröken Leffler på sig sin nya mörkblå prinsessklänning och därefter åkte vi hem till farmor och farfar. Tomten insåg hon direkt att det inte var någon riktig tomte Bara en på låtsas och varför, jo han hade inga glasögon :) Skålakakor frossades det i till Kalle och det tindrades som aldrig förr med vackra små barnaögon. WOW utropades när paket öppnades och en lycklig tjej fick smaka, inte bara en utan två knäck innan läggdags. Sen flöt dagarna på, Fröken Leffler fick en ny vana av att själv gå upp på morgonen, klä på sig och sätta på TVn, vilket innebar att vi fick en extra sovtimme varje morgon - lovely! En morgon vaknade vi till gitarrspel och skönsång, då hade hon satt sig med sin gitarr i soffan och körde potpurri på hela sångrepertoaren med extra tyngdpunkt på "trot om du vill" från Rasmus på luffen. Frukosten skulle därefter helst intas inne hos gammelfarmor med leverpastejmacka och mjölk. Dom två har lekt mycket hela veckan, målat med vattenfärg, gjort potatistryck och ätit kaka. Badhuset har besökts och Fröken fick där för första gången testat att hon faktiskt flöt på sina puffar!

Maken och jag har dessutom hunnit med två tennispass, första gången vi spelat tillsammans och det kan man säga var med lite varierat resultat. Första gången gick strålande, det gick över förväntan för mig och vi fick faktiskt igång lite spel. Den andra gången var dock inte samma roliga historia. Bollarna flög åt alla håll utom åt rätt de gånger jag faktiskt träffade och maken hade inget direkt flyt heller vilket resulterade i ett par svinade bollar rakt in i väggen. Testade först med nyköpta bollar men dessa var ack så snabba så vi fick återgå till våra slitna, halvpaffa bollar för att överhuvudtaget kunna returnera något. Man kan väl konstatera att jag nog behöver ganska många träningstimmar till så just nu längtar jag efter att vi skall komma igång igen nästa vecka! Fick testat makens rack sista minutrarna och halktejp är nu inköpt och monterat på mitt racket för jisses vilken skillnad det var!

Nyåret är även det avklarat, Fröken Leffler firade med farmor och farfar och vi hade goa kompisarna hemma på middag. Hummer Thermidor till förrätt, lammracks m balsamicoreduktion, chevré-potatisgratäng och äpple och mynta sallad till varmrätt och Creme Brulée med hallon och stjärnanissås till efterrätt. Blev faktiskt jättegott. Trevlig hade vi, lite för trevligt för ojojoj vad det var länge sen jag mådde så kass dagen efter...

Avslutningsvis måste jag bara skriva ner ett bevis på min dotters otäckt goda minne (något hon har ärvt efter sin ömma moder). Vi satt igår och talade om nyårsmaten och frågade Fröken vad hon ätit till middag. Först hade hon ätit jättestora räkor (hummer) och sen lax och sen glass med hallon och choklad. Frågade om hon tyckte hummern var god men då konstaterade hon först att hon tyckte dom stora räkorna vi grillade och åt i somras var godare, då när M och E var och hälsade på... Just det, då hade vi grillat scampi med citronpasta. Vi pratade lite om vad vi mer ätit då och jag sa något om att vi gjort allt vi tyckte om, kronärtskocka och lite annat. Fröken Leffler satt tyst en lång stund och sen utbrast hon "jo just det svampmacka!" Javisst, vi hade ju även ätit smörstekta kantareller på toast för att ytterligare förstärka kvällens smörtema :) Japp, det är då verkligen till att lägga detaljer på minnet!

Nu är det tillbaka till verkligenheten igen!