skippa januari!

Usch, usch och åter usch! Januari är inte min grej alls. Skulle man bara inte kunna skippa denna mörka, kalla helvetesmånad? In med ljus, ljus, ljus. Förra veckan hade jag panik och skrotade runt bland resmål till ömsom sol och värme och ömsom sol och snö. Det är då man verkligen får passa sig så man inte hamnar i Säffle! För vår del lär det bli - ingenting.. Varje förslag som läggs fram hemma mottas med ett ljummet jaha eller i värsta fall nja och eftersom januari för mig även innebär trötthet och tristess så orkar jag inte driva detta själv så skit samma, får väl sunka vidare här hemma istället. Fick iofs en mycket glad överraskning i form av en inbjudan till Mallorca en vecka med all inclusive sista veckan i april. Mors sambo fyller jämnt och vill fira med alla sina nära (blir "bara" 17 pax) Dock passade datumen inte äldsta dottern eftersom vattnet kan vara lite kallt just då men myyycket varmare ett par veckor senare så nu blir avresa 17 maj istället.

Ett annat intressant fenomen som jag har börjat sätta fingret på är hur olika maken och jag reagerar på saker och ting/situationer som uppstår. Häromdagen fick vi parkeringsbot när vi var inne en snabbis i tennishallen. Makens reaktion blir ilska med diverse högljudda svordomar som riktar sig mot lapplise-funktionen/trafikkontoret medan min reaktion istället blir att hur kan vi vara så dumma att vi inte kollar upp detta innan. Vad är det som gör att vissa aldrig anser saker vara ens eget fel och andra alltid gör det? Kollade detta med min coach och enligt honom så har vi en primalreaktion som kopplas in när saker uppstår, denna går inte att ändra på mer än att uttryckssättet kan förändras. Reaktionen är antingen Fly, Fäkta eller Frysa och maken och jag reagerar då enligt Fäkta resp Frysa. Saker och ting blir numer ganska tydliga men det där ofrånkomliga i det gör mig något bekymrad.