sjukdom och annat

Nu har vi varit sjuka till och från i över två veckor! Vi har liksom löst av varandra i snörvlande, hostande, fräsande och har jagat Ipren likt blodhundar, minus luktsinne. Fröken Leffler har haft två ordentliga omgångar med allt från feber och kräkningar till hostande och snörvlande. Mitt emellan lyckades hon även pressa in några dagar av rent djxxxa treochetthalvtårs trots och tanken på Blocketannons i glossiga färger och sötaste leende blev en vacker hägring som smakade bättre och bättre. Men när hon blev krasslig igen så var det bara att uppdatera hjärtekänslan! En koll hos läkaren gav tack och lov ingenting mer än gråt och tandagnissel vid tops i halsen och stick i fingret, allt förlåtet vid åsynen av de tre bamseklistermärkena samt den av hennes kära faders inköp av en hel bamsetidning. I denna bamsetidning fanns en annons om Cirkus Scott föreställning med Bamse på turné över Sverige så nu är detta det absolut viktigaste i Fröken Lefflers liv (förutom det faktum att hon ätit godis för första gången). Godiset kommer sig av att barnkalasen börjar bli en allt vanligare företeelse. Förra veckan var det hemma hos en dagiskompis (mitt emellan sjukdomar och mitt i trots och snökaos) och då var det godispremiär! Jag fick dock tillbringa hela kalaset med att dricka kaffe hemma hos människor jag knappt träffat, trevligt tack och lov, eftersom Fröken Leffler förutom allt annat oxå är en väldigt blyg lite tjej inför nya situationer. Alla kompisar var kända men miljön okänd så det vara bara att snällt stanna. När maken lite oroligt nämnde vår dotters blyghet för sina föräldrar fick han väldigt konstiga blickar till svar, han var nämligen en av de blygaste både i norra, södra och östra delen av världen :) Idag är han inte så särskilt blyg... Till helgen är det dags för nästa kalas då på organiserat lekhus, får se hur det går!

Min kära kollega skall förresten sluta, hon har varit illa utsatt länge nu och även om situationen blivit så mycket bättre iom chefsbyte så är det nog samma som för mig, att man inte kan vara kvar, för mycket skit har hänt och för mycket bitterhet sitter kvar i kroppen. Dock är mina försök ganska tröstlösa, tror inte att jag någonsin kommer komma så långt som till en intervju... många är åren jag försökt ta mig härifrån!

Om två dagar är förfärliga januari slut, thank god!! Nu hoppas vi på att makens goda humör skall återvända, att dottern piggnar till och blir sitt underbara goa jag, att kylan släpper taget och att vi kan få in en skidhelg i någon av månaderna framöver.

Förresten så meddelade dottern igår att hon "har en snopp som hon köpt på IKEA" hahahaha, humor har hon fortfarande kvar! Dessutom en annan kommentar från bilfärden hem till moster igår: Adele spelas på radion och Fröken Leffler ber mig höja, jag informerar då henne om namnet på hon som sjunger och får då till svar; "Jag vet mamma, det har pappa redan berättat - jag vet att hon heter Adele, höj nu"

För att avsluta så har vi nu lister på hela övervåningen, nästan allt foder är på plats och jag har köpt tyg till gardin och till sänggavel! Nu ska jag bara börja sy också.... SEN är det dags att börja på botten!