Idag är en sorgens dag, mammas bästis sedan 40 år skall i jorden. Tre månader från diagnos till att hon inte längre finns, ofattbart, ofattbart sorgligt och en saknad så stor så stor. En människa, mor till tre, mormor och farmor till fyra, färgstart och karismatisk som nu inte längre är en del av vårt liv. Det gör ont i mig när det gör ont i min mor och så gör det lite ont bara av sig själv. Tänk när det är min tur att säga farväl.
Man bör inte önska ökad tidshastighet men idag gör jag ett undantag! Snälla, kalla vårdag, hasta förbi så fort du kan!
Dagbok över min dotters liv samt allmänna tankar och funderingar kring livet i övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar