Tennis

27 oktober, kommer denna dag även bli den då Fröken Lefflers mamma äntligen fattade hur en forehand skall slås? Igår på tennisen visade det sig att jag var helt själv med tränaren och med tanke på min brist på framsteg de senaste gångerna så var det ju bara att tacka sin lyckliga stjärna för denna fantastiska förmån. Jag slog hink efter hink efter hink med forehand och forehand och backhand och forehand igen. Bollarna flög som vanligt åt alla håll utan det rätta, backhand dock betydligt bättre, där gick nästan hälften åt hyfsat rätt håll, eller hade hyfsat rätt vinkel och rätt sound i strängarna. Men denna förbaskade, jäklans, förbenade forehand!!! MEN, efter ungefär 50 minuters evigt tragglande, med kramp i handen började jag faktiskt fatta vad det var tränaren sa! När han beskrev det som "borsta bollen" och inkluderade ljudeffekten började polletten trilla ner i min då något såsiga, förtvivlade hjärna och helt plötsligt började det hända grejer! Helt plötsligt kunde jag slappna av i handen och lägga ordentligt med kraft bakom slaget och borsta bollen precis över nätkanten för att dimpa ner snyggt och prydligt någon meter innan baslinjen! Ja, nu var det ju inte så att precis varenda boll landade där :) men iaf några och bara det! Helt plötsligt kändes det som jag faktiskt spelade tennis och vilken känsla det var... eufori, lycka, framgång, TJOOOOHOOOO!!! Wimbeldon nästa!!
Japp där satt den.