Pappa är en poppis person!

Fröken Lefflers pappa var iväg på jobbresa över två nätter och jag har funderat lite på hur långt hennes minne är, om hon kommer känna igen honom när han åter behagar dyka upp i hemmets lugna vrå. Eftersom hon fortfarande är hopplös med främmande människor är det ju inte så svårt att tolka vem hon känner igen och inte. När maken min väl dök upp hemma och Fröken Leffler fick syn på honom log hon världens bredast smajl och armar och ben fäktade i en fantastisk, fullkomligt taktlös glädjedans. Jag vet inte vem som blev gladast, Fröken Leffler eller den hemvändande fadern som belönades med ett sånt underbart välkomnande, jag tror nog jag såg en liten glädjetår i hans ena öga... Skönt är det iaf att hon kom ihåg sin pappa och tog emot honom med öppna och fäktande armar!!