Krisen i Västsverige

Även en nybliven mamma har annat i huvudet än bara sin lilla tjej. Jag har funderat lite på den kris inom bilindustrin som nu råder och de ständigt skallande ropen på att staten skall gå in som ägare i Volvo och Saab för att rädda det som räddas kan när de amerikanska biljättarna går på knäna. Hur tänker man då, har ett statligt ägande någonsin varit ett framgångsrecept på lyckosamt företagande inom industrin? Maud Olofsson sa det ganska bra när hon menade att om människor med rätt utbildning och gedigen erfarenhet inte har lyckats bygga vinstgivande bilar, hur skall då staten kunna göra det bättre?? Vi får hoppas ljuset på andra sidan detta krisartade stålbad är ljust och positivt och att det även fortsättningsvis kommer att byggas bilar i Västsverige.

Vad gäller den andra sidan av Volvo, den som blev kvar i svensk ägo och som har varit en fenomenal vinstmaskin i flera år, skall staten nu när det är kris gå in och stötta upp, samtidigt som ett tidigare positivt resultat visar sig i ledarskiktets bonusar?? Vad staten borde göra är först och främst ta finansvalparna i öronen (de där som för ca ett år sedan hade lite för breda slipsknutar och lite för slimmade kostymer :) det är ju på grund av killar som Gardell och andra som Volvos kassa har tömts med syfte att göra snabba klipp. Hetsen med kvartalsrapporter rimmar illa med den traditionella industrin som behöver långsiktighet på ett annat sätt.

Ja det var Fröken Lefflers mammas tankar här i husfriden, bland purékok och blöjbyten.