Barnmatskampen: hemmalaget vs köpeburkar

Följande diskussion utspelades för ett par dagar sen:
- Du ska vi inte testa en liten burk med tex kalvkött m grönsaker till lilltjejen?
- Nej det är massa konserveringsmedel och skit i dom där burkarna, jag tror inte det är alls bra.
- Men det står ju på burken att den är helt fri från konserveringsmedel och endast innehåller rena råvaror och inga konstigheter...
- Men det där kan man inte lita på, jag tycker det är bättre att hon får hemmalagad mat.
- Men då får du väl laga mat till henne då...
- Ja det kan jag väl göra, det är väl inget konstigt.

Hmmm, den konspirationen går jag inte på, att tillverkarna tillsätter saker dom uttryckligen säger att dom inte gör, tänk vilket ramaskri det skulle skapa bland barnfamiljer om det var så och det kom fram... Visst är det bättre att laga egen mat men det är svårt att få samma variation som man enkelt kan få med burkarnas hjälp. Man gör ju ett kok av någonting och sen får det ätas tills det tar slut. Förresten har jag ännu inte sett min konspiratoriska make ställa sig vid spisen för att göra storkok av smaskenskäk till Fröken Leffler...

För att fortsätta kampen kom min kollega och även hon nybliven mamma med ytterligare argument för varför man ska laga egen mat men det handlade inte om vad burkmaten innehåller utan vad den INTE innehåller nämnligen bakterier som ju barnen faktiskt behöver. Antagligen måste maten göras så oerhört steril för att klara sig utan konserveringsmedel.

Min slutsats får bli att jag fortsätter att laga mat ett tag till och även ta maken på orden och se till att han ställer sig vid grytorna för att bidra till att fylla frysen med små burkar av allsköns godsaker som får Fröken Leffler att fortsätta växa och frodas.