Underligheter i jobbvärlden

Jag vet att jag är mammaledig och borde ägna all min tid och energi åt mitt barn men jag saknar mina kollegor och delvis mina arbetsuppgifter så jag kan inte låta bli att hålla mig uppdaterad om vad som händer på min arbetsplats och min avdelning. Det som jag får höra gör mig alldeles häpen... inte för att jag egentligen är förvånad med tanke på min egen historia. Vad det handlar om är en chef som utan ledaregenskaper och kompetens får lov att sitta på toppen av en avdelning som är navet i verksamheten. Resultatet blir att de flesta runt omkring är oerhört frustrerade, medarbetarna på avdelningen för att inget görs för att driva det strategiska arbetet framåt och de anställda runt omkring för att det inte får den hjälp som de borde få. Problemet har lyfts inte bara en och två gånger till instanser över våra huvuden men chefen står under starkt beskydd varför ingenting händer! Som sagt är jag inte förvånad eftersom min egen historia med samma person är betydligt längre än mina kollegors och jag har tidigare alltid trott att det kanske var jag som var problemet, att det var jag som var känslig och inkompetent som inte klarade av bristen på framförhållning, den fullständiga administrativa oförmågan, det ständiga rövslickeriet och dessutom denna bristande kunskap om vårt uppdrag osv, osv... men nej, det tror jag inte längre! Historien upprepar sig med nya huvudrollsinnehavare! Dock visar det sig gång på gång att en chef inte kan sparkas trots dessa uppenbara brister, varför undrar jag??? Hur långt skall det behöva gå, skall en rad kompetenta medarbetare tvingas byta arbete för att det inte går att arbeta under rådande förutsättningar? Ja, jäklar man upphör aldrig att förvånas över hur konstig världen ibland är... Nu skall jag återgå till att vara mamma och ta hand om lilla Fröken Leffler!