gnäll

Ena dagen skratt och lungna mysiga timmar och så nästa bara missnöje. Vad gör man när ens barn bara gnäller? Vad har man gjort för fel som gör att ens barn så ofta är missnöjd med livet, något måste det ju vara? Jag är med på att hon är ledsen när hon är hungrig eller trött eller har trist blöja men när hon nyss sovit precis ätit och är nybytt varför är livet då så himla jobbigt för det lilla livet? Ofta är det lite smågnälligt, inte särskilt högljutt utan mer lite tjorvigt men ibland använder hon hela sin lungkapacitet för att uttrycka sitt missnöje. Hennes mage är som den ska så den går tyvärr inte att skylla på... Mitt barn kan skrika så det skär i öron såväl som hjärta, hela hennes lilla kropp skakar, armar och händer darrar, ansiktet är rött och svettig och jag vet inte vad jag ska göra, efter att ha traskat runt, runt i lägenheten kan hon till slut tystna men så fort man stannar så tar det fart igen. Ibland kan hon inte ens äta när jag sitter still utan jag får vandra runt med henne hängandes, ätandes i mina armar. Att hänga med pappa är inte heller ett alternativ för bebis, då blir det om möjligt ännu värre. Till slut är hon helt slut och kan somna med en handduk över ansiktet men då är även jag trött men framförallt ledsen. Jag känner mig verkligen som världens sämsta mamma som måste gjort något jättefel som gör att hon är så ledsen så ofta...

Ser inte direkt fram emot babysimmet imorgon om hon fortsätter så här... usch börjar bli riktigt nervös, vill verkligen inte ännu en gång bli hemskickad utan att ens stuckit tån i vattnet...