Snus...

Det finns en sak som jag hyser en passionerad avsky för och det är snus... Det finns inget jag tycker sämre om av alla sk njutningsmedel. Det ser äckligt ut, det luktar äckligt, det förfular den som bär det osv, osv. Att min make gör detta i smyg är förfärligt. När jag växte upp rökte min mor, när hon sedan slutade var jag helt överlycklig och att hon sedan började smyga bakom min rygg gjorde lika ont varje gång jag kom på henne. Det är ju ändå så att man upptäcker det för eller senare eller som i det här fallet gång på gång. Nu är det samma sak om igen, fast det är min man och inte min mor som smyger och det gör inte saken direkt lättare. Varje middag/fest vi är på så går han undan på ett eller annat sätt och om våra vägar då korsas så vänder han sig bort eller försöker diskret ta ut skiten men då är det ju redan försent. Detta gör att jag undviker honom när vi är bortbjudna för att jag inte vill bli ledsen om jag kommer på honom. Jag undviker honom även hemma efter en middag om han säger att han måste gå ut en stund. När jag tar upp det så tar han det inte på allvar, han fattar inte att jag blir ledsen utan tycker det är fånigt. Det kanske är fånigt och jag kanske är världens fånigaste på det sätt jag reagerar men det skiter jag i!! Nu misstänker jag honom heeeela tiden, när han är på jobbet, ute med kompisarna, gör ärenden eller vad som helst! Å, jag som hatar att gnälla, här sitter jag nu och skriver ner allt mitt gnäll för att det inte gör någon nytta uttalat...