Utbrott

Ibland förstår jag verkligen ingenting! Hur kan världens finaste, bästaste lilla unge på två röda förvandlas till ett ohanterligt monster? Igår på väg från dagis, stolt i sina nya fina vita, gympaskorsballerinor så ville hon helt plötsligt ha äpple. Jag svarade att vi skulle vänta till bussen, eftersom man inte kan gå och äta äpple samtidigt ifall man snubblar och sätter i halsen. Då helt plötsligt ville hon inte gå utan satt sig och började skrika på räcket utanför dagis. Jag försökte lirka och locka och övertala och till slut började jag gå själv. Då blev hon skogstokig och sprang efter vrålandes i högan sky, försökte dra mig i handen och få mig att stanna. Så höll vi sedan på hela vägen till busshållplatsen. Spelade ingen roll vad jag gjorde eller sa hon var bortom all kontakt. Försökte lyfta henne och hålla om henne men hon är stor och tung och slingrig och hal som en ål och har dessutom starka, sparkande ben. Eftersom jag inte kunde ta ombord henne på bussen förrän hon lugnat sig fick vi bara titta på medan bussar körde förbi. Efter en halvtimme började utbrottet till slut avta och vi kunde äntligen ta oss hem. Hur gör man?? Varför blir det så?? Vad gör jag för fel?? Usch, va svårt det är! Fröken Leffler och jag skulle egentligen haft tjejkväll med pannkakor men makens aktivitet ställdes in så i den sena timmen ändrade vi menyn till revben och Fröken Leffler måste varit hungrig för hon åt mer än både maken och mig! Vi fick även inhandlat en vattenmelon som hon idag skall bjuda kompisarna på dagis på. Maken meddelade att ungen hade strålat på väg till dagis, kånkandes på tre kilo vattenmelon :)
Dessutom lycklig över att farmor och farfar kommer och hämtar i eftermiddag!