Dags igen...

...för lite upprörda känslor! Uppenbart är att lunch med vissa kollegor på tisdagar är en BAD IDEA för min psykiska hälsas skull. Man borde inte fortsätta förvånas över en viss chefs sjuka beteende gentemot sina medarbetare men det när det tar sig nya bottennivåer går det inte att inte beröras och tappa hakan. Vad var det då som fick mig att trilla av igår, jo, på de enda möten där alla på avdelningen är välkomna, inklusive de två som egentligen är persona non grata, sitter karlfaan och inför hela gruppen pekar och namnger endast sina favoriter och berömmer dom att tillsammans med honom vara ett fantastiskt team. INFÖR DE TVÅ SOM ÄR UTFRYSTA!!! Hur i hela h-e är man då funtad??? Varför ska man gno in känslan av att vara utanför ytterligare hos dessa? Va är det för ledarskap? Som jag och en kollega spånade häromveckan var vår dröm att han blev avskedad under mycket förödmjukande former :)
Så, nu känns livet lite lättare igen! Fast kom på att jag idag inte får åka och hämta mitt lilltroll utan istället skall ut i skogen och skjuta luftgevär, lasta stockar med minigrip och andra supermanliga prylar! Maken får ytterligare en ensam kväll med världens bästa lilla tjej! Imorse hittade jag henne sittandes på toaletten, färdigkissad och väntandes på att någon skulle hjälpa henne med papper, nattblöjan återigen alldeles torr och oanvänd, inte långt borta nu!