Uppsummering

Jaha, då sitter man här igen med ett löfte till sig själv om skärpning! För att komma ikapp krävs en uppsummering av vad som hänt sen 29 april 2009!!! Jo, jag har börjat jobba, ny avdelning, nya kollegor och framförallt ny chef - UNDERBART!! Mr Praktsvin kan mögla i sitt hörn och med ökad nervositet stilla titta på när han dränerar hela sin avdelning på erfarenhet och kompetens, downhill you go!!! Efter en skön sommar med traditionella inslag såsom Värmland och Gotland (dock med det otraditionella inslaget Fröken Leffler). Ett års dagen passerades med pompa och ståt med fina presenter från alla, bland annat en superfin sandlåda som snabbt blev favorit. 26 augusti tog Fröken Leffler sina första stapplande steg och några dagar senare så började inskolningen på dagis, tur var väl det för vid det här laget kröp Frökens pappa på vägarna av ren frustration över att inte få gå till jobbet.
Efter att ha tagit sina första steg i augusti dröjde det sedan hela vägen till 3 oktober innan Fröken fick för sig att våga släppa taget, en mycket försiktig madame som alltid rekar möjligheter innan hon slänger sig ut :) Att damen besitter stark vilja har man oxå fått erfara, att fullständigt bryta ihop i en liten hög på golvet när något går en emot börjar bli ett allt vanligare inslag i det lefflerska hemmet. Vem det är som egentligen bestämmer börjar bli allt otydligare...
Orden börjar oxå komma i allt stridare ström, i november kom första meningen "namnam ute" när vi skulle grilla hamburgare till lunch utomhus på landet. Första treordsmeningarna kom under semestern i Kenya med "momo sitta hä" när hon ville ha mormor bredvid sig i bilen och "pappa ä dä" som mest en information till oss andra var pappa höll hus. Hennes älskade pappa har varit ett kapitel för sig det senaste året. Tänk att man efter gravidhelvetet, födslohelvetet, amning och allt annat som hör moderskapet till inte vara värd vatten i jämförelse med PAPPA, det är tacksamt det... jaja, det börjar gå över nu tack och lov, balans - jag ber bara om lite balans, det är väl inte att gapa efter mycket det heller!!
Slutligen, dagis, hennes älskade dagis! Fröken vaknar varje vardagmorgon med ett stort leende när hon vet att det är dagis på gång. Tack och lov är det ändå ganska schysst att följa med mamma hem på eftermiddagarna... får se hur länge det varar :)
Naturligtvis har så mycket mer hänt men det får vi nog ta efter hand!