"När man är ledsen behöver man inte gå till sitt rum"

Sagt av finaste dottern vid frukostbordet i helgen. Elaka mamma som brukar köra in vrålande dotter på sitt rum för att skrika av sig... usch, livet består av hot, mutor, straffkommendering till rummet. Att det ska va så nedrans svårt med barn!! Hur gör man?? Man får egentligen inte hota, inte muta, inte skicka iväg ensam på rummet man får heller inte avkräva förlåt när det dom gör är för att "testa" även om det var fel... Då riskerar man att skapa skuldkänslor hos det lilla barnet, rädsla för att testa och rädsla för säkert en himla massa saker. Jag kommer skapa ett monster för jag gör allt fel! Hon kommer behöva timatals med terapi väl i vuxen ålder. Bäst att börja spara! Äsch, hon har det nog ganska bra ändå! I helgen har det umgåtts, först middag för några vänner med barn på lördagen. Den ena familjen med två killar på fem och tre, VILKET LIV, jisses, pappan berättade att han ibland äter middag med öronproppar för att orka :) Fröken Leffler hade dock skojigt, hon bestämde var dom tre skulle sitta och dukade fint. Utslagen somnade hon sen i soffan framför Emil vid 10. Igår blev vi sedan spontant inbjudna (det är visst så man gör i förorten :) till K & J på lek och lunch. Dom har två barn bland annat en lite flicka A bara ett par månader yngre än lilltjejen och dessa har vi tänkt skall bli kompisar. Efter 1 1/2 timme, två korvar och massor med vatten kom till slut ett "hej" och svaret blev "hej" och sen lektes det! På plats fanns även en gammal skolkamrat som jag inte träffat på massor med år och som oxå bor i hoodsen, liten värld! Väl hemma på sin trehjulig sa Fröken Leffler "A är verkligen jättesöt", min älskade gullunge!!!