24 feb. 2012

Hur cool är man?

Just nu är det mycket show hemma, det betyder att Fröken Leffler står på koskinnet, handen som mikrofon och rör sig, fullständigt i otakt, till någon av låtarna på hennes spellista. Mamma eller pappas uppdrag är att stå bredvid och spela någon form av luftgitarr. Om man skulle våga att gå utanför uppgjord plan får man höra "men mamma det är inte coolt" WHAT?? Unge, du är 3 1/2, jag och mina polers "uppfann" begreppet i gymnasiet så kom inte här och kom! Nej, jag är inte cool, var det inte i gymnasiet även om jag förtvivlat försökte, inte nu och kommer heller aldrig bli. Dock är jag en glad side-kick till min dotter och kör luftgitarr för att försöka vara lite cool emellanåt men mest blir det någon form av improviserad dans i kombination med glada tillrop och fniss.

Undrar vad hon fått denna ådra ifrån. Maken sa lite uppgivet "den där kommer aldrig vilja hålla i en hammare" när det showades till Maroon 5 och favvolåtern Moves like Jagger. Han har nog tyvärr en poäng där, men skam den som ger sig, jobbarbyxorna hänger bakom dörren och kanske kommer dom frivilligt fram en vacker dag!

22 feb. 2012

Att skapa en kultur

Ibland undrar jag om denna omhuldade och mytomspunna grupp kallad chefer/ledare allihop tillhör någon speciell sekt? Efter att epitet tryckts upp är det sanning och medlemsskapet i denna utvalda grupp är löst. Tänk alla klichéer jag hört genom åren: "Jag tror på teamets kraft", "Min roll är att lyfta dig", "jag har inget behov av att synas", "jag tar verkligen jättegärna emot alla åsikter och synpunkter på hur jag kan förbättra mitt ledarskap" osv, osv.... eller hur... ha, bara för man läst en management kurs och memorerat några one-liners blir det väl ändå inte sanning. Den reella verkligheten, den där ute, den vi lever i varje dag talar ett lite annat språk.

I fikarummet talas det ibland (ganska uppgivet) om hur man ska lyckas få chefer att utföra vissa administrativa uppgifter som ligger inom deras arbetsbeskrivning. Igår fick vara med om en situation som faktiskt gav mig en aha-upplevelse varför det är så. En stor grupp chefer och medarbetare var kallade av högre chef till möte, inför detta skulle vi, på uppdrag av våra närmaste chefer, gjort vissa förberedelser som nu skulle redovisas. Av alla chefer som satt där var det 1(!) som hade förmedlat detta vidare till sina medarbetare. Oj, många ursäkter rapades upp... missförstånd, inte läst noga osv osv. Det intressanta här är dock hur detta mottogs av den högre chefen... med en axelryckning! Nästan så personen tog på sig felet, infon kanske hade varit otydlig... I h-e heller, då hade inte heller vår stressade chef lyckats tyda det. Vad den högre chefen då förmedlade var att det är helt ok att inte utföra vissa uppgifter. Istället för att slå näven i bordet, avbryta mötet eller ta mötestiden till att alla fick göra det som skulle varit gjort så blev det någon halvdan mesyr där chefer diskuterade och medarbetarna satt tysta. Varför så tillåtande av slarv, oengagemang? Det skapar ju en kultur av att chefer är lite förmer och därför tillåts med ett fniss eller en axelryckning agera lite som dom vill... i detta fallet på bekostnad av medarbetarnas tid.

20 feb. 2012

Som ett eko!

Minimänniska sluter ögonen, tuggar, ler, lägger huvudet en anings på sne och utbrister "Detta är lycka", minimänniska lyfter resolut upp docka, bär med bestämda steg i väg och muttrar "Nu räcker det!", minimänniska står bredbent framför nallen, händerna i midjan och rasar "Kan du tala om för mig varför..." minimänniska argumenterar med sin far om vems tur det är att ligga bredvid och lyckas till slut döda diskussionen genom ett "inte behöver vi väl bråka om det här?" Minimänniska sitter vid matbordet, slevar i sig fiskgratäng och konstaterar "detta var verkligen gott".

Vilken underlig upplevelse att höra ekot av sig själv i så många olika situationer, inte bara i ord utan även i mimik och gester. Man inser vilken enorm påverkan man har och lika skojigt som det är att höra och känna igen sig, lika skrämmande är det när man tar tanken ytterligare ett steg och funderar på hur och vad som blir i slutändan av det som kanske inte är synligt alla gånger men som icke desto mindre sätter spår. Min dotter, ett tabula rasa som formas och modelleras och där man själv har alltför stor påverkan med sådant man inte ens är medveten om...

14 feb. 2012

Alla hjärtans dag!

Vad kan vara bättre än att följa upp min dotters första förälskelse på just Alla hjärtans dag! Efter att ha meddelat barnets ömma moder om det urgulliga Fröken Leffler hade sagt kom svaret med besked, tindrande ögon som hade mött henne med son, tillika förälskelseobjekt, vid avlämning av dotter, tillika lillfrökens bästis :) på förskolan dagen efter uttalandet skett. För att fortsätta historien så hörde jag ett par dagar senare hur Fröken Leffler viskade svagt "där är E" när han hade följe hem med sin klasskompis. Vilken tur för oss att han skulle åt samma håll OCH att kompisens lillebror råkade gå på samma förskola som fröken själv vilket betydde att vi hade sällskap en bra bit längs vägen. Jag kan dock inte tänka mig ett bättre föremål för min dotters affektion för rarare barn får man verkligen leta efter!

Idag, på självaste Alla hjärtans dag, har Fröken Leffler förresten bestämt menyn! Det blir en upprepning av föregående års skojiga symbolhandling och hjärtan skall stansas ur falukorvsskivor och potatismos skall moschas och spritsas ut på tallriken. Igår köpte jag presenter till mig själv (då är jag ju garanterad något) så nu både doftar jag gott av DKNY Pure och viftar med ögonfransar något förlängda med hjälp av Fiberwig. Dock är jag aningens besviken på Fiberwig effekten, tyckte den fungerade bättre förra gången men å andra sidan har jag kanske hunnit bli bortskämd sedan jag inledde mitt passionerade förhållande med Neulash.

Igår damp dessutom senaste numret av Sköna Hem ner i brevlådan, det måste varit första gången på väldigt länge som omslaget inte var "ljust och fräscht och mest i vitt" underbart! Ge mig mer färg och sedan ännu mer färg! Kanske skall jag festa till på ytterligare några kuddar, kanske turkost, grönt, gult och eller rosa. Mitt snart färdiga sovrum behöver verkligen glada färger för att lätta upp hotellstämningen i det som nu är genomgående beige, naturvit, mörkgrå, svart och rostorange. Funderar även på att bryta av helt med en snirklig orientalisk ljuslykta i ena hörnet men den idén måste nog arbetas in hemma lite först, kommer kanske inte fall i så god jord... men om så skulle jag nog även vilja ha något liknande även i vårt choklad-TV-rum.

Nej nu är lunchen slut, dags att ta tag i rapporten efter vår senaste aktivitet på jobbet!

6 feb. 2012

En helg i början av februari

Jaha, då har maken blivit erbjuden nytt jobb... igen... Sedan jag träffade honom har han fått alla jobb han sökt förutom ett, ETT, jisses!! Den ligan spelar inte jag i, istället är jag en oidentifierbar "kanliteommycket" person och vem behöver en sån? Fredag gick åt till att frossa i italienska delikatesser och dricka alldeles för mycket vin framför brasan i ett försök till att fira den nya möjligheten i makens liv. Fröken Leffler sov, sov och sov, faktiskt har hela helgen varit toppen ur ett sömnperspektiv och det kan man lungt säga var efterlängtat. Lördagen gick i lekens tecken och inleddes med födelsedagskalas på Lekstan, en stor inomhuslekplats med olika partyrum och lekstationer. Projektledaren i mig gick genast igång på alla cylindrar och gjorde imaginära förbättringar och förändringar och det hade behövts! Lite tacky tyvärr. Till exempel, erbjuder man ett discorum skall det väl vara ett genomgående discotema och inte bara lila väggar och en discokula i miniformat? Bambavagnar med fabrikstillverkade pannkakor slevades upp till barnen av lekansvarig i förkläde. Barnen gick dessutom omkring i olikfärgade basketvästar med blekt stadium-tryck på. Borde man inte ha discoväst om man är på kalas i discorummet?? Dessutom tänk att anpassa för vuxna och inkludera grogg :) det hade varit något!!

Efter kalaset tog vi med oss Fröken Lefflers bästis hem och dom inledde eftermiddagen med att andaktsfullt äta kalasgodiset framför Madicken och därefter lekte dom och lekte och lekte. Det var endast korta avbrott för toalettbesök och fruktstund. Till middagen kom bästisens mamma och storebror och jag tror nog att lillfröken är lite förtjust i storebror :) igår berättade hon att hon tyckte E var "fräck, cool och fin" min kära lilla gullunge, sin första förälskelse, det är stort!!!

På söndagen kom farmor lagom till frukost efter att ha kört farfar till flygplatsen. Fröken Leffler blev överlycklig och frågade genast när hon kunde få komma och bo hos dom. Dock blev hon lite tyst när farmor föreslog att dom kunde ta henne med sig till Spanien till hösten, thank god att vi fortfarande är högprioriterade! Försöket att gå ut på promenad med pulka blev platt fall och det blev istället vagn till Lasse-Maja för fika med chokladmjölk och biskvi. Den ungen vill inte vara ute!

Fröken Lefflers roligaste stund under helgen: När hennes mor fysiskt visade att en rumpa visst har ben :) hon skrattade så hon kiknade och så även vi!