Försäkringskassan

Inser att jag verkligen hade tur som fick utbetalningen i tid i somras när Fröken Leffler damp ner i vår värld. Men vad jag blev förvånad över i hela den diskussion som har varit den senaste tiden (förutom att en av de viktigast myndigheterna för att många människor skall kunna överleva dagen får lov att missköta sig så) är det som sagts om räntans vara eller icke vara. Nu föreslår flera riksdagspartier att de som får sina pengar sent skall få ränta på pengarna, JA DET BORDE VÄL VARA SJÄLVKLART ELLER??? Så är det alltså inte idag??? Vi vanliga dödliga måste minsann betala ränta om vi är sena med betalning av fakturor och dylikt, varför skall inte staten oxå bli skyldiga till det? Det borde väl vara klart som korvspad!! Vi misstänker till och med att vår internetleverantör Comhem struntar i att skicka ut fakturan till oss utan istället skickar de ut påminnelser och kan då casha in några kronor i förseningsavgift och ränta. Tre månader i rad har vi fått påminnelse utan att vi kan komma på att vi någonsin sett själva ursprungsfakturan... Så förutom ränta på försenade pengar borde alla stackars människor även få en rejäl slant i förseningsavgift som plåster på såren!

Mina vänner 2!

Jag skrev innan om två av mina bästa vänner och jag måste skriva om ytterligare en som jag värnar om. Även hon bor, till min stora sorg, i Stockholm och lever sitt liv med man och två barn och hektiskt jobb. Vi talades vid för ett par veckor sedan, första ordentliga samtalet på väldigt länge och jag kände att så mycket har hänt med henne som jag har missat. Det är fortfarande en av mina bästa vänner som jag lärt känna utan och innan men mycket har hänt i hennes liv på alla fronter så hon har utvecklats vidare och där behöver jag komma ikapp. Betyder det att jag själv står stilla? Är det så att halva utvecklingen är min egen som jag inte är medveten om? Jag måste nog snart lämna Fröken Leffler i sin faders vård en helg och resa tvärs över landet till huvudstaden och återta kunskapen om mina vänner! Sitta en hel kväll och natt med alldeles för mycket vin och bara prata, göra vårt varv runt bordet där man på djupet pratar om varje person en i taget. Åh, vad jag saknar det!!

Pappa är en poppis person!

Fröken Lefflers pappa var iväg på jobbresa över två nätter och jag har funderat lite på hur långt hennes minne är, om hon kommer känna igen honom när han åter behagar dyka upp i hemmets lugna vrå. Eftersom hon fortfarande är hopplös med främmande människor är det ju inte så svårt att tolka vem hon känner igen och inte. När maken min väl dök upp hemma och Fröken Leffler fick syn på honom log hon världens bredast smajl och armar och ben fäktade i en fantastisk, fullkomligt taktlös glädjedans. Jag vet inte vem som blev gladast, Fröken Leffler eller den hemvändande fadern som belönades med ett sånt underbart välkomnande, jag tror nog jag såg en liten glädjetår i hans ena öga... Skönt är det iaf att hon kom ihåg sin pappa och tog emot honom med öppna och fäktande armar!!

Struktur, rutin eller något annat?

Kan tre gånger i rad kallas struktur eller rutin? Är det kanske det tills något annat helt plötsligt börjar gälla? Det är svårt att hänga med i bäbislivets alla nycker... Iallafall har Fröken Leffler tre nätter i rad sovit ända fram till 5 - 6 på morgonen, visst har jag väl fått putta in nappen ett par gånger innan dess men ändå så känns det som att hon kanske nu börjat få lite bättre rutin på att sova hela natten. Mamma hoppas och slänger iväg en stilla bön till något som hon iofs inte tror så hårt på. Man får väl njuta så länge det nu håller i sig, kanske var det här sista natten, kanske vaknas det redan vid 1 - 2 natten som kommer... Man skulle nog iaf adopterat en 20-åring med fast inkomst och etablerat sovmönster!!! :)

Mina vänner!

Åh, vad jag gillar mina vänner! I förra veckan ringde en av mina bästa vänner som bor i Stockholm och vi pratade en jättelång stund om allt och inget. Då insåg jag hur mycket jag saknar att ha henne i närheten så man kan äta lunch minst en gång i veckan och kanske dricka vin tillsammans lika ofta. Idag var Fröken Leffler och jag hemma hos en annan av mina bästa vänner på fika, lunch och fika igen, det var så himla mysigt och skönt när man har några timmar och kan hinna prata om allt och lite till. Sedan var vi och hämtade hennes två barn i skolan och på dagis och dom är så himla fina. Jag hoppas jag blir en lika bra mamma och att min lilla tjej blir lika fin när hon växer upp! Jag gillar verkligen mina vänner, jag hade egentligen inget nyårslöfte men jag har ändå lovat mig själv att ta bättre hand om dom och höra av mig lite oftare! Kram till er!

Äntligen kom vändningen!

Sådär ja, nu har även Fröken Leffler behagat vända på sig! I fredags den 23 januari var det dags, på förmiddagen rullades det ett par gånger från mage över på rygg och senare på eftermiddagen rullades det åt andra hållet från ryttläge över till mage. Tyvärr missade vi rullningen från rygg till mage, det var hennes far som la ner henne på rygg gick iväg en minut och när han återkom hittade henne på mage. Det går även bättre för varje dag med träningen att ligga på mage. Nu kan hon ligga på mage och greja med sina saker i upp emot 20 minuter utan att hon blir alldeles förtvivlad!

kampen fortsätter: den här gången står det mellan Pampers och Libero

Ja, det är bara att erkänna att jag gått på all reklam stenhårt, inget annat blöjmärke har kommit innanför våra dörrar bara för att... ja vadå egentligen... för att det man serpå TV finns?? Iaf så har vi endast använt Pampers och Libero blöjor på Fröken Leffler. På BB fanns bara Libero så till en början köpte vi bara detta märke men efter ett "felköp" med Pampersblöjor insåg jag att dessa är att föredra. De är mycket tunnare och smidigare och läckte inte lika mycket upp över ryggen. Dock blev jag medlem i Liberoklubben (vilken sucker man är för gratisprylar) och var precis och hämtade ett gratispaket innehållande trosblöjor, sockar, leksak med mera så nu skall jag ge Libero ytterligare en chans när det gäller denna nya modell.

Barnmatskampen: hemmalaget vs köpeburkar

Följande diskussion utspelades för ett par dagar sen:
- Du ska vi inte testa en liten burk med tex kalvkött m grönsaker till lilltjejen?
- Nej det är massa konserveringsmedel och skit i dom där burkarna, jag tror inte det är alls bra.
- Men det står ju på burken att den är helt fri från konserveringsmedel och endast innehåller rena råvaror och inga konstigheter...
- Men det där kan man inte lita på, jag tycker det är bättre att hon får hemmalagad mat.
- Men då får du väl laga mat till henne då...
- Ja det kan jag väl göra, det är väl inget konstigt.

Hmmm, den konspirationen går jag inte på, att tillverkarna tillsätter saker dom uttryckligen säger att dom inte gör, tänk vilket ramaskri det skulle skapa bland barnfamiljer om det var så och det kom fram... Visst är det bättre att laga egen mat men det är svårt att få samma variation som man enkelt kan få med burkarnas hjälp. Man gör ju ett kok av någonting och sen får det ätas tills det tar slut. Förresten har jag ännu inte sett min konspiratoriska make ställa sig vid spisen för att göra storkok av smaskenskäk till Fröken Leffler...

För att fortsätta kampen kom min kollega och även hon nybliven mamma med ytterligare argument för varför man ska laga egen mat men det handlade inte om vad burkmaten innehåller utan vad den INTE innehåller nämnligen bakterier som ju barnen faktiskt behöver. Antagligen måste maten göras så oerhört steril för att klara sig utan konserveringsmedel.

Min slutsats får bli att jag fortsätter att laga mat ett tag till och även ta maken på orden och se till att han ställer sig vid grytorna för att bidra till att fylla frysen med små burkar av allsköns godsaker som får Fröken Leffler att fortsätta växa och frodas.

En dag i Fröken Lefflers liv

Såhär kan en vanlig dag för sexmånaders liten hemmafis se ut:
Mellan sex och sju är det dags att börja vakna och träna på att prutta med munnen och värma upp stämbanden med lite glatt joller och arbeta med benpendling och armviftning, kanske även flytta runt några gossedjur i sängen och kasta över nappen in i mammas säng. När mamma börjar vakna så är det bäst att le så stort man bara kan för då hamnar man på skötbordet och kan passa på att göra nummer två. När sedan pappa duschat klart kommer han och hämtar mig och jag får sitta med honom när han äter frukost. Det bästa är att man kan kasta ner sina saker hur många gånger som helst, han hämtar alltid upp dom igen!! Sen orkar sig ääääntligen mamma upp och då blir det smaskensgröt till frukost och om man har tur även ett par sånger. Sedan hänger vi en stund i köket så mamma oxå får äta frukost och sen är jag så trött så trött och får sova en timme eller två. När jag vaknat igen brukar vi ta en promenad, ibland går vi och handlar lite mat och ibland går vi ner på stan en sväng. Väl hemma igen börjar mamma rassla med lådorna i frysen och då vet jag att det är dags för lunch!! Ibland fisk med morot och broccoli, ibland kyckling med morot och rotselleri och har jag tur får jag även favoriten majspuré och som final så mycket banan jag orkar. Sedan leker vi tills jag är så trött så jag nästan somnar stående (jaja jag står kanske inte helt själv men med lite hjälp och stöd från mamma står jag jättefint). Det bästa med att vakna sen är att då får jag äta hos mamma och det är supermysigt!! På sen eftermiddagen kommer höjdpunkten när pappa äntligen kommer hem för då är jag lite trött på att bara hänga med mamma hela tiden, man måste faktiskt ha lite ombyte oxå, hon sjunger ju alltid samma sånger och gör samma lekar, klart man tröttnar! Pappa sjunger iofs inte så mycket men han är skojig ändå. Då brukar jag få vara med dom i köket medan dom berättar om hur dom haft det under dagen och börjar laga mat och sånt. Ibland får jag smaka lite på deras mat men oftast får jag vänta till det är dags för kvällsgröten, det är godis det! När jag har ätit den är det skönt att få gå och lägga sig igen för vid halv åtta orkar jag inte mer utan känner att jag verkligen behöver min skönhetssömn för att orka störa mamma lite under natten och framförallt för att nästa dag ju är superspännande!!

Napp eller tå eller någon annan pryl...

Sedan ett par månader är munnen främsta verktyg för att lära känna världen och det gäller allt från mammas näsa till underlägget på bordet och tidningen man förtvivlat försöker läsa till morgonkaffet. I kombination med de mängder av saliv som produceras så är allt som Fröken Leffler kommer åt mer eller mindre fuktigt. Att hålla i fötterna har varit väldigt roligt ett tag nu och sedan ett par veckor skall även tårna in i munnen och här blir det lite problematiskt... För vad skall man välja napp eller tå, eller den superroliga trägaffeln som ligger bredvid?? Det är verkligen svåra beslut hon står inför varje vaken stund på dygnet! Men eftersom hon nu är ganska duktig på att återfinna nappen och oftast efter en stunds kamp få den in i munnen på rätt håll så går det oftast bra att släppa taget och ge sig hän åt alla roliga saker i sin omgivning. Blöta små gosedjur trängs med slemmiga träslevar och på fötterna hänger sockor med blöta tår. Ja, ja hon lär väl torka upp nån dag!

Grattis på sexmånadersdagen!

Idag fyller Fröken Leffler sex månader, svårt att fatta att tiden går så fort. Eftersom jag hade hela mammagruppen här på fika passade det ju galant med att bjuda på tårta för att fira denna begivelse. Det fick bli favoriten jordgubbstårta, trots att det inte är riktigt säsong för det... Lite lime och lite socker så blev det smaskens ändå. Festföremålet tyckte dock att det var lite stökigt så hon sov mest :) Idag var en mamma med som inte varit med sedan i september och hennes lille kryper redan och han är bara drygt fem månader. Så himla konstigt med en minimänniska som med ruman i vädret kryper runt på golvet här. Dock har han lite svårt med att komma framåt utan han är mycket bättre på att backa... Nu när lugnet återvänt till vårt hem skall nog jag ta och vila lite, det är välbehövligt efter den något besvärliga natt vi har haft.

Krisen i Västsverige

Även en nybliven mamma har annat i huvudet än bara sin lilla tjej. Jag har funderat lite på den kris inom bilindustrin som nu råder och de ständigt skallande ropen på att staten skall gå in som ägare i Volvo och Saab för att rädda det som räddas kan när de amerikanska biljättarna går på knäna. Hur tänker man då, har ett statligt ägande någonsin varit ett framgångsrecept på lyckosamt företagande inom industrin? Maud Olofsson sa det ganska bra när hon menade att om människor med rätt utbildning och gedigen erfarenhet inte har lyckats bygga vinstgivande bilar, hur skall då staten kunna göra det bättre?? Vi får hoppas ljuset på andra sidan detta krisartade stålbad är ljust och positivt och att det även fortsättningsvis kommer att byggas bilar i Västsverige.

Vad gäller den andra sidan av Volvo, den som blev kvar i svensk ägo och som har varit en fenomenal vinstmaskin i flera år, skall staten nu när det är kris gå in och stötta upp, samtidigt som ett tidigare positivt resultat visar sig i ledarskiktets bonusar?? Vad staten borde göra är först och främst ta finansvalparna i öronen (de där som för ca ett år sedan hade lite för breda slipsknutar och lite för slimmade kostymer :) det är ju på grund av killar som Gardell och andra som Volvos kassa har tömts med syfte att göra snabba klipp. Hetsen med kvartalsrapporter rimmar illa med den traditionella industrin som behöver långsiktighet på ett annat sätt.

Ja det var Fröken Lefflers mammas tankar här i husfriden, bland purékok och blöjbyten.

Reflektioner efter halvåret som mamma

Imorgon fyller Lilla Fröken Leffler ett halvt år, tror nog att jag ska bjuda mammagruppen på tårta! Tänkte bara summera några tankar kring detta första halvår:

1. Blev det som jag tänkt mig: NEJ, mycket jobbigare och mycket bättre

2. Blev det som alla sa det skulle bli: NEJ, min lilla individ är sin egen. Visst är det bra att lyssna på alla miljarder råd man får innan men om man tar det för bokstavligt så skulle man nog bli helskärrad eftersom det sällan stämmer helt med hur ens eget barn fungerar.

3. Ångrar jag mig: NEJ, jag har ju världens mest fantastiska lilla tjej som jag avgudar mer än jag trodde var möjligt.

Tänk vilka föreställningar om hur allt skulle bli som jag hade innan och som nästan samtliga kom på skam...

1. Min tanke var att lilltjejen tidigt skulle ta flaskan så att hennes far kunde ta över kvällsamningen och hon inte skulle bli så beroende av mig. Då skulle även det bli lätt med barnvakt mm. Som jätteliten tog hon faktiskt flaskan med mjölk jag pumpat ur men då fick vi bannor från BVC för det skulle vi vänta med tills amningen var helt etablerad. När den väl var det så vägrade Lilla Fröken Leffler ta flaskan och det vägrar hon än i dag.

2. Vi skulle inte ändra så mycket på vårt liv utan fortsätta gå ut och äta mm och lilltjejen fick snällt följa med (det var en sån grej som många sa, att man inte alls behövde förändra sitt liv bara för man fick barn). Hahahaha, snällt följa med, inte hon inte! Detta blev en riktig liten hemmafis, vill helst vara hemma med bara mamma och pappa. Många timmar har tillbringats med att försöka lugna en gallskrikande unge som inte alls vill vara borta eller för den delen ha folk hemma. Nu har det sakta blivit lite bättre, fast hon har fortfarande svårt att komma till ro och somna någon annanstans än i sin egen säng. Naturligtvis har vårt liv blivit jätteförändrat men jag ser inte det som ett problem utan har välkomnat förändringen efter hand. Jag undrar varför så många säger att det inte blir annorlunda för det blir det såklart men det är ju inget negativt, förändringen är ju nästan enbart positiv!

3. Jag kunde under graviditeten logiskt tänka att visst kommer det här bli bra. Väldigt skeptisk efter att ha levt mina år med tanken att aldrig ha barn. Alla som jag känner som skaffat barn säger att det är det mest fantastiska man gjort och dom måste ju ha rätt. OCH OJ vad rätt dom har! Tanken att det är blir bra har övermannats av ett svällande hjärta av glädje och stolthet över min lilla krabat.

4. Jag har trott att om bara jag och min man är lugna och glada med vårt barn kommer det nog bli lugnt och snällt men icke! Det är en liten tjej med temprament det!!! Jisses, vad arg hon kan bli, det är bara för oss att bita oss i kinden och behålla lugnet genom stormarna för när hon sen ler igen är allt förlåtet.

Jag skulle kunna fortsätta i det oändliga men nu får det räcka för idag. Dags att börja städa innan alla mammor och barn ramlar in här imorgon!

Namnad och klar!!

I lördags hade vi en liten namngivningsceremoni för Lilla Fröken Leffler. Vi hade bjudit in våra närmaste familjer och lilltjejens faddrar till landet så vi blev totalt 13 kring bordet (fast bara korta stunder när festföremålet orkade sitta i sin stol). Vi hade bett en i min mans utökade familj att säga några ord och oj vad han hade förberett sig! Han hade tagit fram massor med information om och historia kring hennes olika namn och vi fick även reda på att hennes månadssten är rubin (vilken lycka, det var favoritstenen i "Den försvunna diamanten" för den fick man mest stålars för, förutom själva diamanten då förstås). Han avslutade med att läsa en dikt om barnets önskan som var fantastiskt fin. Det blev bubbel att dricka och massor med mat och sedan hade farmor XL bakat en hallontårta. Både mormor och farmor hade köpt guldhalsband med guldhjärta i gåva och utöver det fick hon två jättefina små tavlor, en Elsa Beskow-bok, fina brio leksaker i trä, TVÅ sparkonton :) och tolv kaffeskedar i silver efter hennes mormor XL som gick bort i våras. Nu väntar vi med spänning på att få se alla bilder som min syster tog på världens sötaste lilla tjej!

Obefintliga magmuskler

När jag skrev inlägget innan om min pilatesboll (föresten bebis somnade om) så kom jag på att jag måste berätta om den hemska stunden då jag insåg att mina magmuskler var obefintliga... I december gick jag och köpte mig ett klippkort på Friskis och tänkte att nu skall jag testa och komma igång och få tillbaka kroppen i form :) Första passet ett medelgympapass inleddes starkt och i ärlighetens namn måste jag med stolthet säga att allt gick galant FÖRUTOM magövningarna på golvet... Första gången la jag mig glatt ner och var redo för en första sit-up men döm om min förvåning när jag tar i och INGENTING HÄNDER, jag rubbar inte överkroppen en millimeter från golvet, det är bara mitt stackars huvud som sticker rätt upp medan resten ligger kvar därnere... oj då tänker jag, jag måste nog ta i lite mer och tar i för kung och fosterland MEN ICKE, överkroppen ligger där den ligger och jag fäktar med armarna för att med deras hjälp kanske övertala den att iaf lyfta liiiiite men inte då!! Efter passet rusade jag ner i gymet och satt mig i magmaskinen och då gick det bättre med minimalt med vikt på... :) Nu ligger min fina blå pilatesboll och väntar på mig, ropar till mig att jag skall lägga mig på rygg och utan att ramla av häva mig upp och ge musklerna i bålen vad de tål!
En annan skojig dimension till detta att vara utan magmuskler är att jag ju har uuuuuruuuusel balans, vi gick på stranden vid nyår då det var kallt och alla små bäckar som korsar stranden hade flutit ut och frusit så hela stranden var som en skridskobana och himmel vad svårt det var för mig att gå där och hålla balansen, jag var heeelt slut i mellangärdet efter ett par hundra meter. Med skridskor på fötterna gick det dock bättre som gammal skridskoprinsessa man är!

Nytt år - nya tider...

Oj oj oj vad länge sedan det var jag skrev någonting här!! Var ute och drack vin med ett par kollegor igår och pratade bloggar och jag insåg att jag ju alldeles lämnat den här vind för våg ute i blogghavet, skäms på mig! Tack tjejer för en toppenkväll det behövde jag!! Tanken var ju att ha den som en liten dagbok över Fröken Lefflers utveckling och nu har det hänt en del sedan november. Snart fyller hon sex månader och imorgon är det namngivningsceremoni! Hon har blivit en riktigt stadig liten tjej, en riktig sprattelmaja, som tillbringar dagarna med ett stort leende på läpparna (så länge hon inte är trött, hungrig eller av någon annan underlig anledning som jag inte lyckats klura ut för då är det fortfarande grinigt). Julen tillbringades på landet och lillfröken låg mest hela tiden glad på en fårfäll framför kaminen medan vi höll på och stökade med matlagning, julpyntning och godistillverkning. Maken min var långledig så vi cocoonade i två veckor och det var helt underbart. Kaminen eldades det i så vi kunde lalla omkring i bara trossorna om vi så önskade men jag tror min man hade sett ganska kulig ut i ett par trosor :) Eftersom jag insett att magmuskler är ett minne blott fick jag en pilatesboll i julklapp av min ömma moder och den försökte jag febrilt använda mig av i stugvärmen.

Tillbaka till Fröken Leffler.. nu väntar vi bara på det stora att hon skall vända sig, ännu kommer hon bara halvvägs runt när hon sträcker sig efter saker vid sidan om henne men inte hela vägen. Jag försöker skylla på att hon är så smart att hon ju inser att hon hamnar på mage om hon vänder sig om och är det något hon fortfarande tycker riktigt illa om (förutom palsternacka och till viss del fisk) så är det att ligga på mage! Dock är hon jätteduktig på att få tag på nappen och stoppa tillbaka den in i munnen, ibland upp och ner eller fram och bak men oftast blir det till slut rätt. Dessutom har hon haft sin första förkylning med hosta och nästäppa. Usch stackars liten när hon på natten blev förtvivlad för hon inte kunde suga på nappen och andas samtidigt. Näs-Frida fick inte komma i närheten av hennes små näsborrar för då blev hon vansinnig men det fungerade hyfsat med koksalt. Hennes far var smittokällan och han är fortfarande dålig och även jag fick en släng fast inte lika illa som min käraste. Ooops, det är dumt att sova för länge... nu måste jag ta hand om min älskade lilla tjej!